Förvaltaren Björn Sandvall har bytt jobb, från ”minimala” Rocklunda till ”maximala” Castellum i Västerås. Efter några månader kan han skönja egenheter och olikheter hos respektive bolag. Följ med ut på savannen för intressanta insikter.
Med närmare sju års erfarenhet av förvaltning av Rocklunda Fastigheter i Västerås (läs gärna länkade artiklar här intill) i livets ryggsäck är det dags för ett nytt kapitel i arbetslivet. Samma bransch, men idrottsarenorna byts ut mot kontor och industrifastigheter på Castellum.
Om utmaningen tidigare var att hitta ett sätt att få ett svettigt ishockey-omklädningsrum att lukta friskt och fräscht (vilket för övrigt är en utmaning med svårighetsgrad väl i paritet med att bygga en fungerande perpetuum mobile) så är motsvarande utmaning på Castellum nu i stället att förvalta ett synnerligen ingenjörstätt fastighetsbestånd med så hög kundnöjdhet som möjligt.
Ingen ovanlig arbetsuppgift kan tyckas vid första anblick, men med tanke på att hyresgästingenjörerna är synnerligen framgångsrikt drillade i konsten att identifiera och rapportera eventuella fel och risker i byggnaderna så är det onekligen utmanande.
Mini jämfört med Maxi
Nya utmaningar alltså, men hur var det egentligen att arbeta på ett minimalistiskt företag – där varje spontant möte vid kaffemaskinen resulterar i ett ledningsgruppsmöte, oavsett man vill eller inte – i jämförelse med att arbeta på ett maximalistiskt företag – med över 500 anställda, dessutom utspridda över flera länder?
Jo, vid en första anblick ser Rocklunda Fastigheter (”Minimal”) och Castellum (”Maximal”) ut att vara varandras diametrala motsatser.
Den mest uppenbara skillnaden mellan Minimal och Maximal är till exempel att det lilla företaget är extremt personberoende. Minimal är sina anställda. Det finns en direkt avspegling i företagets värderingar, aktiviteter och projekt beroende på vilka som är anställda vid varje given tidpunkt. De anställda skapar Minimal.
Maximal däremot, i kraft av sin storlek, har färdiga rutiner, strategier, policys och mål att förhålla sig till för allt som företaget arbetar med, ned på minsta återkommande arbetsmoment som utförs mer än en gång. Företaget är väsentligt mindre personberoende och de anställda omvandlas här i stället till ”Maximalister”.
Likt djuren på savannen
Om allas vår naturälskande vän David Attenborough skulle analysera och jämföra de båda företagens beteende hade en liknelse med djurlivet på savannen inte varit helt oväntad. Minimal kan då liknas vid en gepard, som alltid jagar ensam. Geparden jagar i korta sprinter med våldsam hastighet och är alltid redo för anfall, till och med i sömnen, den kan inte ens fälla in sina klor.
Maximal kan i stället liknas vid ett annat kattdjur, nämligen lejonet. En stor och kraftfull jägare som med välutvecklade strategier och ett väl fungerande samarbete mellan individerna leder till att en flock lejon tillsammans kan fälla större och mer komplexa bytesdjur än ett ensamt rovdjur någonsin skulle klara av.
Fastighetsvärldens utmaningar
Om vi lämnar djurlivet för en stund och återvänder till fastighetsvärldens utmaningar så ser de också olika ut för – de två typerna av företag. Minimal kämpar för att behålla sitt fokus. Gruppdynamiken riskerar att slitas i stycken vid varje rekrytering, som på gott och ont har stor påverkan. Möjlighet och risk befinner sig i ständig dragkamp med varandra.
Maximal däremot behöver vara alert och anpassningsbar nog, för att med finkänslig hand noggrant balansera det interna behovet av förutsägbarhet och repeterbarhet mot individernas egna behov av möjligheter till kreativitet, påverkan och personlig utveckling.
Det finns också oväntade likheter mellan Minimal och Maximal, de återkommer jag till i nästa krönika.
Björn Sandvall
Teknisk Förvaltare på Castellum
