Miljö- och hållbarhetsarbete i fastighetsbranschen är ofta synonymt med energisparande, gröna byggmaterial och i viss mån ekosystemtjänster och odlingar utanför den egna fastigheten. På senare tid har också socialt hållbarhet seglat upp som något som alltfler fastighetsförvaltare ägnar sig åt.
Det handlar i fattiga bostadsområden om att genomföra åtgärder som minskar brottslighet och utsatthet. I rika, företrädesvis nybyggda områden, handlar social hållbarhet om att skapa mysiga miljöer där människor kan stå och småprata med varandra. En grill, en lekpark, en trappuppgång för möten med mera. Kanske rentav en gemensam odling.
Livet mellan husen
Tyvärr är livet mellan husen på stadsdels- eller områdesnivån något som ofta faller mellan stolarna. Här finns det annars så mycket att göra, både vad gäller social hållbarhet och ekologisk sådan. Och inte minst med tanke på den ekonomiska hållbarheten.
På stadsdelsnivån finns ofta ett lokalt centrum och det kan bidra med så många värden genom att utveckla det. Det kan handla om att se till att lokalerna fylls med bra närservice, kaféer, restauranger, cykelservice och annat som gör att centrumet lever och minskar bilberoendet.
Lokala arbetsplatshubbar
Att möjliggöra lokala arbetsplatshubbar är också en viktig åtgärd i ett samhälle där vi behöver jobba mer lokalt för att minska trycket på trafik och därmed också såväl smittspridning som utsläpp. Lokala arbetsplatser skapar också liv och trivsel i stadsdelen.
Överlag finns det så mycket spännande man kan göra med lokaler. I många äldre stadsdelar finns det ofta många små lokaler som står tomma eller bara nyttjas sparsamt. Med aktiv förvaltning går de att fylla med verksamheter såsom cykelkök, delningsverksamheter och småföretag.
Hållbarhet på flera plan
Allt detta är sådant som även bidrar till den ekonomiska hållbarheten på flera plan.
Och så har vi livet mellan husen, som arkitekten Jan Gehl så ofta pratar om. Här är konceptet ”urban commons” intressant. Hur kan vi få boende och lokala aktörer att också få tillgång till marken utanför husen och skapa spännande verksamheter som bidrar till hela stadsdelens välfärd?
Brukaravtal
Ett sätt är att använda ”brukaravtal”, avtal som reglerar rättigheter och skyldigheter gentemot fastighetsägaren och därmed gör det möjligt att skapa allt från gemensamma odlingar eller hönshus till japanska trädgårdar.
Det viktigaste av allt när man jobbar på det här sättet är att lokalisera och involvera boende och lokala aktörer. Det är inte meningen att fastighetsägaren ska bestämma hur slutresultatet blir, det bör vara en samskapande process. Något som är svårare än man tror då man som fastighetsägare och projektledare gärna vill styra upp saker och ting.
Rätt organisation
Utöver processen är organisationen viktig. Om en fastighetsägare äger stora delar av stadsdelen kan det vara aktuellt att göra det på egen hand, men ofta är det en bra idé att fastighetsägarna går ihop i en fastighetsägarförening, eller en BID.
För att göra det på rätt sätt behövs stadsdelssamordnare som kan verktygen och processerna. Ett medvetet stadsdelsutvecklingsarbete gör skillnad och förenar social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet.
Susanna Elfors
redaktionen@forvaltarforum.se
