Utan en underhållsplan kan förvaltningsarbetet lätt bli akuta utryckningar – som kostar tid och pengar. Men att ha en plan innebär också att kunna tänka flexibelt och testa nya vägar. Allt för att optimera resurser och klimatnytta.
När jag som krönikör föreslår för redaktören att jag vill skriva om underhållsplanens vikt för energieffektivisering och andra hållbara åtgärder i en fastighet, får jag bifall: ”Underhållsplanering kan vi inte skriva FÖR MYCKET om!!!”
Så jag tar till mig budskapet och kavlar upp ärmarna.
Jag börjar från början och frågar min nya AI-vän. Snabbt kommer svaret: ”En underhållsplan är en plan som fastställer vilka åtgärder som behöver utföras regelbundet för att upprätthålla och vårda en fastighet. Det kan inkludera rutinmässig rengöring, reparationer, byte av utrustning och andra åtgärder för att förebygga skador och bevara fastighetens värde.”
Låter som att min AI-vän har bra koll.
Papperslistor i en källarpärm
Min första kontakt med en underhållsplan var i en källare i den bostadsrättsförening jag då bodde i. Papperslistor med sida upp och sida ner med olika byggkomponenter, när dessa senast byttes och när de borde bytas nästa gång.
Men det är ju dags att byta torktumlaren sa jag och fick svaret att den funkar fortfarande så den skjuter vi fram ett år till… Sedan pratade vi om den obligatoriska ventilationskontrollen som skulle göras och planen lades till handlingarna, tills nästa år.
Att arbeta aktivt och prediktivt
Det finns många utseenden för en underhållsplan, men om den ska vara till nytta ska vi också arbeta aktivt med den.
Genom att ha koll på när saker börjar sjunga på sista versen kan planen användas som ett underlag för prediktivt underhåll. Det vill säga, vi byter ut saker i rätt tid, innan de går sönder och riskerar att skapa kaos – eller i alla fall missnöje, om vi pratar om en uttjänt och trasig torktumlare i den gemensamma tvättstugan.
Dessutom skaffar vi oss tid att hinna ta reda på vad den bästa ersättaren är tills det är dags att genomföra åtgärden och kan ständigt modernisera vår gamla kåk.
Tänk också på helheten
Men vi får inte enbart använda den som en ersättningsplan där en komponent byts mot en likadan. Ibland bör komponenter bytas ut i förtid för att inte förlora pengar på onödig elförbrukning och då och då ska vi till och med lägga till nya komponenter i samma veva som vi underhåller och reparerar de gamla.
Till exempel kanske vi vill undvika framtida översvämningar genom att anlägga en dagvattendamm eller ett fördröjningsmagasin när det ändå är dags att byta kulvertar och gården grävs upp.
Ibland är det också mer hållbart att skjuta på ett byte så att vi nyttjar det vi har längre. I framtiden kanske vi också kan samköra våra underhållsplaner med varandra så att vi kan återbruka delar från en byggnad i en annan?
Ingen plan – mer panikutryckningar
Det är inte alltid lätt att ta dessa beslut, men det viktiga är ändå att ha en plan som vi kan förändra över tid.
Att inte ha en plan alls leder med största sannolikhet både till att vi gör saker i panik och att vi riskerar att genomföra onödiga åtgärder som kanske behöver göras om bara något år senare.
Så gick det med vår gamla torktumlare
Någon som är nyfiken hur det gick med torktumlaren? Såklart, med en livscykelkalkyl som visade hur mycket föreningen förlorade på att inte byta ut den till en värmepumpstumlare var det en enkel match att övertyga de andra i styrelsen att vi borde byta den trots att den fungerade – och fler liknande byten har det blivit genom åren.
Mari-Louise Persson
Miljö- och energichef på Riksbyggen
