Distans- och onlineutbildningar är ofta självklart. Flexibelt, tillgängligt och effektivt. Men den utbildningsformen är inte en universallösning. Hur vi väljer att utbilda oss påverkar vad vi faktiskt lär oss och hur väl kunskapen håller i verkligheten.
Fastighetsbranschen befinner sig i en snabb förändring. Regelverken blir fler och mer detaljerade, energikraven skärps och byggnadernas tekniska system växer i komplexitet. För roller som exempelvis förvaltare, tekniker och projektledare innebär det ökade krav på både kunskap och omdöme i vardagen.
Parallellt har distans- och onlineutbildningar vuxit. I många sammanhang är det helt rätt, digitala format är effektiva för att förmedla teori, regelverk och modeller. Men när dessa utbildningsformer börjar användas som standard, oavsett vad som ska läras eller hur kunskapen ska användas, uppstår ett problem.
All kunskap kan inte byggas digitalt. Och all kunskap bör inte heller göra det.
Hur vi på Newton arbetar och varför
På Newton utgår vi alltid från vad som faktiskt behöver läras. Utbildningsform kan aldrig vara ett standardval. Den måste avgöras av vad som ska läras, vem som ska lära och hur kunskapen ska användas i praktiken. Därför arbetar vi med en medveten mix av format:
- Distans, när innehållet är teoretiskt eller regelstyrt och flexibilitet är viktigt.
- Fysiska utbildningar, när praktiska moment, tekniska system eller laborativa övningar är avgörande för kompetensen.
- Intensiva utbildningsdagar när fokus, gemensam dialog och fördjupning ger bäst resultat.
- Uppluckrade utbildningar över tid när deltagare behöver testa, reflektera och återvända med nya frågor förankrade i sin vardag.
Detta är ingen kompromiss. Det är ett ansvarstagande för att utbildning ska skapa faktisk kompetens, inte bara genomförda utbildningar.
Kunskap är mer än information
Kunskap handlar inte bara om att ta del av fakta. Den bygger på förståelse, omdöme och förmågan att agera när verkligheten inte följer manualen.
Fastighetsförvaltning är i grunden ett praktiskt yrke. Det är i mötet med tekniska system som beter sig oväntat, i avvägningar mellan drift, ekonomi och långsiktigt värde, som yrkesskicklighet utvecklas. Det är också där konsekvenserna av fel beslut kan bli stora, både för människor och för fastigheter.
Skillnaden mellan att ha genomgått en utbildning och att faktiskt kunna utföra arbetet är därför avgörande.
Kunskap växer dessutom i samspelet mellan människor. När deltagare möts uppstår en annan typ av dialog, frågor, reflektioner och gemensamma tolkningar som fördjupar förståelsen på ett sätt som är svårt att skapa digitalt.
När lagen ställer krav på både teori och praktik
Kvalitetssäkringen av lärandet blir dessutom svagare på distans. Att avgöra om någon faktiskt behärskar ett praktiskt moment kräver observation, dialog och närvaro. Det är något helt annat än att klicka sig igenom en modul och klara ett test.
I takt med att utbildning digitaliseras hamnar ibland fokus på att utbildningen ska vara genomförd, snarare än på vad den faktiskt innehåller. Det blir särskilt problematiskt när lagstiftningen kräver både teoretisk och praktisk kompetens.
Asbest som ett tydligt exempel
Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2025:6 (tillägg till AFS 2023:13) ska alla som riskerar att exponeras för asbest genomgå en utbildning som är både teoretisk och praktisk, med kunskapsprov. Något som Newton erbjuder, läs mer här.
Kunskap om asbest gäller även personer som inte hanterar materialet direkt, men som kan stöta på det vid rivning, installation eller underhåll. Syftet är tydligt: den som riskerar exponering ska förstå riskerna i praktiken och kunna agera säkert, inte bara känna till teorin.
Trots detta blir helt digitala asbestutbildningar allt vanligare. Men hur säkerställer man praktiska moment digitalt? Och hur rimmar det med lagens intention att bygga verklig handlingsförmåga i riskfyllda situationer?
Teknik kräver praktisk förståelse
Samma resonemang gäller teknisk kompetens generellt. Fastigheternas system blir mer avancerade och kompetensbehoven ökar.
En drifttekniker eller förvaltare lär sig inte hur ett system reagerar genom presentationer eller webbinarier. Den förståelsen byggs när man ser system under belastning, analyserar felinställningar och får resonera kring verkliga scenarier.
Praktiska miljöer, labb och realistiska övningar är därför inte ett tillval. De är en förutsättning för att kunskap ska bli användbar i vardagen.
Digitaliseringen är inte problemet
Problemet är inte digitalisering i sig. Det uppstår när utbildningsform väljs utifrån snabbhet och kostnadseffektivitet, snarare än utifrån behov eller vilken kompetens som faktiskt behöver byggas.
Det som ser billigt ut på pappret kan bli dyrt i längden: felaktiga beslut, osäkra medarbetare och bristande regelefterlevnad kan få konsekvenser som sträcker sig långt bortom utbildningstillfället.
Vad utbildning ska leda till
Utbildningar ska inte utformas för att vara enkla att sälja eller snabba att genomföra. De ska utformas för att göra skillnad i vardagen.
När utbildning handlar om säkerhet, teknik och ansvar måste vi våga vara ärliga med vad som kräver praktik, dialog och närvaro och vad som faktiskt kan läras på distans.
Det ansvaret behöver delas av arbetsgivare, utbildningsanordnare och beställare.
Johanna Belsing,
VD på Newton
