Fundera på vem som betalar och vem som får nyttan, skriver Rikard Lindberg på Meta.
Vi anar en viss uppmjukning i anslaget i den mellanmänskliga dialogen. Kanske har all skärmtid och törst efter personliga möten gjort oss lite varmare och mer omtänksamma i tonen. Ett av de mer använda orden de senaste åren har varit samverkan. Har all skärmtid sänkt vår tillitströskel och gjort oss mer benägna att acceptera att nyttor av våra egna insatser även spiller över på andra. Hållbar utveckling och de Globala målen kommer oss alla till del, även kommande generationer. Är äntligen kvalitativa nyttoeffekter utanför den egna resultat- och balansräkningen på väg att vinna bredare acceptans?
En andra spaning är att branschen börjar få upp farten i omställningen till en digital verklighet och att det sjuder av initiativ, testballonger och uppskalade genomförandeprojekt. Det behövs, och det finns gott om plats för mer. I den komplexa och mångfacetterade vardag vi verkar i finns oändligt med möjligheter till ökad verkningsgrad i både organisationen, informationshanteringen och arbetssättet.
Kostnader och nyttor
Det är mycket digitalisering nu. Passagesystem. Cirkulära tjänster. Fastighetsstyrning på ett djupare plan än bara kurvan och utetemperatur. Det börjar testas alla möjliga funktioner tänkta att skapa en bättre vardag för oss som bor, vistas och jobbar i husen. Ibland funkar det och då märker vi det inte, men ibland gör det inte det och då blir vi lätt irriterade.
Med hjälp av digitala verktyg så går faktiskt det mesta att åstadkomma, men tyvärr så kostar det både utvecklings- och integrationspengar samt tid och engagemang. Ibland börjar till och med utvecklingsnördar att undra om det egentligen inte bara skulle räcka med en strömbrytare på väggen. Strömmen man sparar på att släcka LED-ljuset lite tidigare kanske inte ens räcker för att tillverka den teknik som krävs för att åstadkomma kostnadsbesparingen.
Symbolnytta
Kan det då finnas andra nyttor? Symboliken i att vara varsam med energiförbrukningen? Bekvämlighet? Men riskerar vi att skapa vanor som snedvrider beteendet till suboptimeringar. Vad händer om trapphusljuset går på en utomhusgivare och timer, men källarutrymmet är gammal hederlig tänd och släck? Jo då står ljuset nästan alltid på i källaren, troligen för att då tror den som tänt att det släcks automatiskt. I tvättstugan finns ett närvarostyrt ljus som tänder inne i rummet när någon närmar dig dörren. Det är en trygghetsåtgärd så man kan se in om det är någon där som inte borde vara där. Vem räknar hem dessa nyttor och alternativkostnader?
En kostnads-/nyttokalkyl på att bygga om källarutrymmets hela belysning för att få en automatik, visade på en besparing om två kronor om dagen i elkostnad om någon glömt att släcka. Investeringen var 15 000 kronor. Kalkylen gav en återbetalningstid på 20 år, 40 om bara varannan skulle glömma. Kanske lättare att sätta upp en liten lapp. Annan nyttokalkyl, andra effekter. Tänk bara på hur mycket irritation som uppstår för att någon glömt ljuset.
Ingen nytta utan lås
Många fastighetsbolag har lagt ut sin förvaltning till fast pris med rörligt inslag för oförutsedda händelser, eller sådant som tar längre tid än normalt att åtgärda. I uppdraget ingår ofta att sköta nyckelhanteringen. Förvaltningen har enorm effektiviseringspotential, och även andra leverantörer och entreprenörer skulle spara mycket tid på en digital nyckelhantering – men inte fastighetsägaren. Varför skulle fastighetsägaren investera tungt i digitala låssystem om det inte resulterar i en rejäl kostnadsminskning. Om förvaltningen skulle ta investeringen och få en lägre kostnad för hanteringen, hur skulle det fungera om fastigheten byter ägare eller förvaltning innan återbetalningsperioden löpt ut?
Slutsatsen är nog ändå att fastighetsägaren ska göra investeringen för digitala låssystem och då också få en helt annan kostnad för sin förvaltning. Risken här är ju förstås att om man förhandlar om sitt förvaltningsavtal och skiljer ut nyckelhanteringen från fastprisdelen så minskar den egna nyttan. Andra kan få nyttan av den investeringen – entreprenörer, leverantörer, hyresgäster och säkert miljön eftersom man reducerar antalet åka och hämta och lämna nyckel-körningar. På lång sikt hamnar nyttan hos fastighetsägaren, men inte utan ansträngning i att förhandla om alla avtal etcetera. Förmodligen alltför osäkert för att inkluderas i nyttokalkylen.
Dela på kakan
Vänder vi sedan blicken mot alla andra digitala investeringar som förväntas så blir det komplicerat på riktigt. Potentiella och genererade intäkter ska fördelas till fastighetsägaren, andra leverantörer och den som kom på idén. Ibland finns en mycket liten betalningsvilja för digitala tjänster, men då blir det troligen inte digitaliserat. Så till alla ni som tycker att det går på tok för långsamt, fundera på vem som betalar och vem som får nyttan.
Rikard Lindberg, Meta
