”Många vill ha facit, men det som krävs är kompetensutveckling”

Annika Brommesson, arkitekt med specialkompetens inom miljöpsykologi och placemaking-processer, fokuserar på neuroarkitektur – relationen mellan plats och människa. Hon ser medarbetare inom förvaltningen som nyckelpersoner och menar att de behöver fler verktyg som underlättar arbetet i ”mellanrummen”. 

– Hälften av världens befolkning bor i städer och vi påverkas mycket av den byggda miljön. Stadsbyggnad får konsekvenser för vårt välbefinnande och vår hälsa, säger Annika Brommesson.

Varför trivs vi bättre här än där?
Hon arbetar med neuroarkitektur, vilket binder samman forskning kring hjärna, beteende, psykologi, och evolution med arkitektur och design. Ett område som ännu är relativt okänt i Sverige, men som hon själv inhämtat kunskap om från exempelvis ANFA, Academy of Neuroscience for Architecture, i San Diego.

– Jag har jobbat som arkitekt i många år. Arkitektarbetet handlar traditionellt om att värdeutveckla fastigheter, om att skapa bra rumslig form och ändamålsenliga miljöer för olika verksamheter. Men varför trivs vi bättre i vissa miljöer än andra? Är det bara en fråga om tycke och smak?

– Det är klart vi vet vad vi gillar, men i grunden är det en fråga om hur vår hjärna arbetar. Hjärnan bearbetar och tolkar intrycken från omgivningen, och fogar samman dem med minnen av tidigare erfarenheter. Så skapas vår upplevelse av verkligheten.

Annika Brommesson menar att det vi behöver är platser som erbjuder trygghet, sinnesstimulans, rörelse, rimliga utmaningar, vila, frihet, gemenskap och en hel del annat för att vi ska må bra.

– Därför är forskning kring hjärna, känsla och beteende viktig i arkitektarbetet. När vi trivs blir vi gladare, friskare, snällare och smartare. Bättre människor helt enkelt. Alla vinner på det, känslor smittar av sig, resonerar hon.

– Folk älskar trend och design. Men det handlar tyvärr alltför ofta om att kortsiktigt vinna poäng. Aktörer i fastighetsbranschen behöver ta ansvar på lång sikt. Snabba lösningar kan bli grunda om vi inte tar till oss forskning om människans verkliga behov och preferenser när vi planerar och bygger.

Förvaltning gynnar folkliv
– Förvaltning är A och O för trivseln. En plats som känns välskött genererar värde, och här lönar det sig att samordna och samarbeta. Det vi lägger ner arbete på blir attraktivt. Placemakingrörelsen exempelvis, jobbar med olika verktyg för att skapa hundraprocentiga platser. De har också listor över vad som bör ingå för att göra en plats attraktiv. *Bids är ett annat verktyg, där aktörer inom handel och service går samman för att skapa livfulla miljöer, säger Annika Brommesson.

Attraktiv plats
För att skapa en attraktiv plats lyfter hon fram fyra avgörande faktorer: lättillgänglighet, bekvämlighet, användbarhet och livfullhet. Viktigast är möjligheten att i en trivsam och inspirerande miljö kunna se, möta och umgås med andra människor.

Mer fokus på ”mellanrummen”
Annika Brommesson ser hur fastighetsbolag och förvaltning har en ”intressant och viktig roll” i att skapa, sköta om och ta socialt ansvar för platser i det hon kallar för ”mellanrummen”. Rummen mellan husen där vi vistas, runt hus, hem och arbetsplatser.

– Vi behöver livfulla och varierande mellanrum, men i själva stadsbilden – vem tar egentligen hand om det? Det gäller att från början ha omtanke om mellanmiljöerna. Att sträva efter folkliv och hitta det sociala. Här borde förvaltningen ha större impact.

Hård och mjuk förvaltning
Hon delar snabbt upp den i hård och mjuk.

– Byggnader är hårda och människor mjuka. David Sims, chefsarkitekt på det världsberömda Gehl architects, talar i sin senaste bok ”Soft City” om den mjuka staden och det mjuka grannskapet. Jag brukar ge exemplet med att kliva in lobbyn på ett nytt och exklusivt inrett hotell. Om det inte finns någon som tar övergripande ansvar, håller ordning och ser till att gästerna känner sig välkomna blir den snart oattraktiv. Detsamma gäller för de gemensamma rummen, grannskapet mellan husen i staden. De behöver omsorgsfull förvaltning.

Bra förvaltning är trygg
– Bra förvaltning bygger på trygghet. En trivsam plats erbjuder möjligheter. Den är behaglig, inbjudande överskådlig, välskött, innehållsrik och levande. Det obehagliga stressar och blir oattraktivt. Det kan vara biltrafik, dunkla vrår, vanskötsel eller enformighet. Människor vill kunna välja fritt det som passar dem och ändå känna att de hör till. Att skapa trivsel innebär att göra det bekvämt och inbjudande för hyresgästerna, så att de mår bra och känner inspiration och glädje.

Klimatet utmanar
Att skapa bra ”mellanrum” i vårt nordliga klimat är en utmaning, men Annika Brommesson menar att pandemin har lett till att vi hittat innovativa lösningar för att kunna umgås ute.

– Restaurangerna har fällt ut markiserna, skaffa utevärmare, ställt ut lyktor och lagt ut filtar på gatuserveringen. Det har inneburit att torg och platser i staden levt upp trots höstmörkret. På innergårdar i bostadsområden kan man tänka likadant: klimatskydd, grönska, värme och skönt att sitta. Och någon som tar ansvar. Härligt, tryggt och tillgängligt är bra ledord.

Delaktighet skapar livslust
Pandemin skapar social distans. Annika Brommesson lyfter fram de äldres och andra riskgruppers situation och betonar vikten av daglig sociala kontakt och möjlighet att ta sig ut, som för många begränsats mycket.

– En täppa utanför dörren kan hjälpa, även om man bor i lägenhet. Tänk på bekväma sittplatser, upphöjda odlingsbäddar och låga trösklar – så att det blir lätt att ta sig ut. Klipp häcken på en höjd så att det går att kan se förbipasserande på gatan. Att känna sig delaktig i det som sker reducerar stress och skapar livslust.

Med plats för alla åldrar
– Platser som är öppna, trivsamma och tillgängliga för olika grupper av människor, blir livfulla. Folk drar folk. Vi behöver rum där både äldre, ungdomar och barn får plats att ”hänga” samtidigt.

Att investera i bra och användbara platser mellan husen lyfter Annika Brommesson fram som  samhällsekonomiskt lönsamt. Enligt FN:s barnkonvention har barn rätt till lek och rörelse ute i det fria. Trygga och gröna platser i omgivningen, som inbjuder till lek, blir ofta trivsamma mötesplatser för alla åldrar.

– Undvik dyra, tillrättalagda och uniforma lekplatser i möjligaste mån! Kan man plaska i en damm, klättra på statyn bredvid bänken eller gömma sig i trädet på torget vid caféet så duger det alldeles utmärkt.

Hon berättar om en skola i en mindre svensk stad som hade svårt att locka ut eleverna på rasterna. Skolgården bestod av en trist grusplan. Ett stort stenblock från ett bygge som flyttades dit blev lösningen.

– Barnen blev nyfikna och gick ut för att undersöka. Snart började de klättra. En sten till togs dit. Och sen en stock och en hög brädor. Det blev full rulle på skolgården, fantasin hade inga gränser – för en ringa kostnad.

Någon behöver ta ansvar, bry sig om och följa upp
Hon återkommer under samtalet till förvaltarens roll, som extra viktig i sammanhanget. Förvaltaren känner området, kan identifiera problem, ta in synpunkter och önskemål genom till exempel hyresgästenkäter, som bidrar till förbättring långt utanför hyresgästernas portar.

– Saker och ting sköter inte sig självt. Någon behöver bry sig om och följa upp. Och för att ha chans att bidra till trivsamma omgivningar behöver förvaltningen mer kunskap och coachning om hur de kan jobba, säger Annika Brommesson och fortsätter:

– Samhället söker nu lösningar på problem som kanske funnits under en längre tid, men som nu belysts av pandemin. Ensamhet och utanförskap breder ut sig när vi har dåliga möjligheter att mötas i vardagen. Vi ser siffror som att 58 procent av ungdomarna känner sig ensamma hemma. En miljon människor i Sverige upplever sig inte ha någon nära vän. Ett tryggt grannskap där det finns plats att stanna upp en stund, uppleva grönska och natur, se barn leka, möta en vänlig blick eller byta några ord med grannen kan ge glädje och göra skillnad.

– Jag märker ett stort gensvar i mitt arbete just nu, hur viktiga ”mellanrummen” är för oss och hur mycket det finns att utveckla för att vi ska må bättre. Morgondagens stad behöver bli mänskligare och bygga på mjuka värden.

Uppdrag: ”få liv” i nya stadsdelar
I sitt jobb får hon en del frågor och uppdrag som rör hur man skapar folkliv i nyproduktionsområden.

– Vi har sedan 30-talet haft en industriell bostadsutveckling och stadsplaneringen har sällan byggts på temat livfullhet. Det är hög tid att tänka nytt och höja kunskapsnivån. Det finns massor av användbar forskning kring människa, plats och upplevelse som kan bidra till värdeutveckling. Snabba, smarta eller konventionella lösningar riskerar att bli platta utan forskning som grund.

– När jag föreläser om neuroarkitektur kan jag ofta få frågor som ”Men säg, hur ska vi bygga?”, ”Om vi målar grönt – blir det lugnare då?”. Många vill ha quick-fix, facit, få hem en lista att visa närmsta chef med ”Fem punkter för att förbättra miljön”. Magic bullets. Men det som krävs är ju kompetensutveckling!

Sophie Sölveborn
redaktionen@forvaltarforum.se