Att inte ha koll på ersättningsmodellen i ditt avtal kan göra att slutnotan blir dyrare än väntat. Jessica Molén har sett konsekvenserna när det brister och uppmanar till större ansvarstagande.
Jag möter ofta beställare som har stenkoll på sina avsikter – de vet exakt vad de vill, vad det ska kosta och vilken leverantör de kontrakterat. Vad de sällan kan svara på är varför fakturorna avviker från förväntningarna. Och hur de ska göra nu.
Det är inte bara en kunskapslucka. Det är en enorm risk.
3 delar i modellen – och varför skillnaden spelar roll
I Aff-avtal finns det tre huvudsakliga sätt att prissätta tjänster.
- Fast ersättning är den förutsägbara delen: ett fast belopp för det som går att definiera och kalkylera i förväg. Leverantören tar risken om det kostar mer – och den risken prissätter de i sitt anbud, som en del av den fasta ersättningen.
- À-priser är ersättningen för arbeten som inte ryms inom den fasta ersättningen, men som ändå går att prissätta – ett pris per timme, per kvadratmeter, per tillfälle. Viktigt att veta: enligt Aff-definitionen ingår allt i ett à-pris. Inga kostnader ska tillkomma. Det är en fastlagd spelregel som många missar, istället skapas egna formuleringar som leder till motstridiga villkor.
- Löpande räkning används för det som varken ryms inom fast ersättning eller à-priser – i praktiken ofta material och specialistkompetens som man inte i förväg kan beskriva. I Aff likställs löpande räkning med självkostnadsprincipen: leverantören ersätts för sina verifierade självkostnader, men också för entreprenörsarvodet – det vill säga påslaget för overhead och vinst. Entreprenörsarvode utgör del i många tvister. Inte för att påslaget i sig är orimlig, utan för att mestadels beställare, men ibland även leverantörer, inte vet hur regeln ska användas.
Egna skrivningar kan ställa till stor skada
I avtal kompletteras alltid de allmänna bestämmelserna med egna villkor. Man klär på sina ersättningsregler, så de bli fullständiga. Men när man formulerar vad som ska ingå i fast ersättning, definierar à-priser och reglerar hur löpande räkning ska hanteras, kan din text skapa konflikter du inte tänkt dig, om du inte vet vad de allmänna bestämmelserna och definitionerna säger.
Och inte helt ovanligt är att du givit leverantören rätt till ersättning du var övertygad om att du avtalat bort.
Jag har sett det. En beställare formulerade egna villkor för att avtala bort entreprenörsarvodet för material – men skrivningen var kopplad till fel punkt i regelverket. Leverantören hade rätt till arvodet ändå.
I en tvist tittar man inte på avsikten med en formulering, utan vad den faktiskt säger och därmed vad leverantören har räknat på.
Ta eget ansvar
Därför är det viktigt att du vet vad du gör. Det kan bli väldigt dyrt när du inte gör det.
Det handlar inte om att bli jurist. Det handlar om att ta ansvar för att förstå grunderna i sina egna processer – i det här fallet vilken ersättningsmodell som gäller, vad som händer vid avvikelser och vad det du lagt till i avtalet faktiskt innebär.
Ett rimligt krav att ställa.
Jessica Molén,
grundare av Houses and us och driver kompetensprogrammet Upphandlare 2.0 – för upphandlare i offentlig sektor.
