Tekniken, kunskapen och pengarna finns men kraftfulla och för somliga ganska obekväma beslut saknas, skriver Willy Ociansson.
Upp i svinottan, solsken och pippifåglarnas morgonsång på altanen, yoghurten nästan slut men det gick att klämma ut lite. En snabb kaffekopp och sedan Vindkraftsladdad Elbil till stationen, vidare med det av Vind och vattenkraft drivna Eltåget ”Fakirexpressen” som landar i Hufudstaden nio prick, eldrivet T-banetåg till Högdalen och i tid till mötet 30minuter senare. Fantastiskt att kunna resa bekvämt och snabbt över trettio mil utan större miljöpåverkan än med häst och vagn.
Vi är sakta på ”G” mot ett grönare Sverige men då man besöker Freiburg i södra Tyskland fattar man vilka otroliga möjligheter vi står inför och att vi måste öka takten för att inte betraktas som ett U-land. Det duger inte med att bara snacka. Tekniken, kunskapen och pengarna finns men kraftfulla och för somliga ganska obekväma beslut saknas. Freiburgs energi och miljösatsningar placerar dem ständigt i ”Pol position” och beslutsfattare från hela världen vallfärdar dit för att lära sig förstå.
Hos oss har hela förortsområden av Kulturmaffian upphöjts till HeligKo-status i form av kulturskyddade men förslummade energislukande hus bestyckade med 1-glasfönster, elvärmda stuprör och ständigt tänd utebelysning. Detta samtidigt som man i Freiburg möts av uteslutande nya passivhus och vackra gamla byggnader som med hjälp av utvändig isolering, tätning och nya fönster uppgraderats till supersnåla. Tak och fasader är klädda med solceller och solfångare som tack vare intelligenta taxesystem är kassakor för sina ägare.
Vårt bilkaos har i Freiburg ersatts av moderna spårvagnar och väl tilltagna separerade trafikleder för cyklisterna. I stället för utbildningsbantning satsar man på ett växande universitet med framtidsforskning på CleanTech-området som lockar dit 21.000 studenter från 100 olika länder. Om du planerar att åka dit, passa samtidigt på att prova det Tyska järnvägsnätet med supersnabba, superbekväma tåg som alltid kommer i tid även om det snöat och där allt ombord fungerar och där passageraren kan ta med sig sin cykel ombord. Hur svårt kan det vara och hur långt har vi kvar dit?
Genom tågfönstret på resan genom Sverige ser jag att förekomsten av solpaneler på taken och vindkraftsverk på åkrarna varierar mycket från en ort till en annan och att det verkat uppstått lokala kluster som likt ringar på vattnet sprider tekniska lösningar till grannarna i omgivningen. Det samma verkar gälla i Medelhavsländerna då det är glest mellan solpanelerna på många turistorter trots skyhöga elpriser och obegränsat med sol, samtidigt som byn intill flitigt anlitar solen som energileverantör.
Då jag turnerar runt i landet på jakt efter energislukande fel i byggnader hittar jag ofta installationsdelar som är tokstora och man undrar hur det kan komma sig. Radiatorer i trapphus är ett praktexempel och jag har ännu inte hittat en enda som är för liten. Värsta exemplet finns i Borås där det i ett område finns två (2) radiatorer i varje trapphus och de är vardera är sex (6) meter långa. Området har flera hus och varje hus har flera trappuppgångar. En hel årsproduktion järnmalm från Kiirunavaaara måste ha krävts för att tillverka dessa radiatorer. Hur mycket energi de matats med och hur många fel samma konsult gjort under de 40år som gått vågar ingen ens tänka på.
