Hon har testat kolsyreis, vägglushundar och till och med gift från en slemmig havsmask. För Chantelle Small på Stockholmshem handlar nytänkande om att våga testa. – Jag vill veta varför och vad som händer om vi provar något helt nytt. Det är där allt börjar.
Chantelle Small började sin karriär som projektledare på bank. Men när en vän på saneringsbolaget Nomor frågade om hon ville byta bransch, tog nyfikenheten över.
– Jag kunde ingenting om skadedjur. Jag visste inte ens att vägglöss existerade, säger hon och skrattar.
Snart var hon expert. Och när Stockholmshem sökte en skadedjurssamordnare för elva år sedan, var det Chantelle som fick uppdraget. Då var situationen akut – höga kostnader, stressade kollegor och mängder av saneringar.
– Min chef sa bara: ”Lös problemet.” Jag började med att skapa rutiner, ställa krav på leverantörer och införa kontroll i stället för panik, berättar hon.
Kisel och vägglushundar
Att tänka nytt är för Chantelle inte en strategi – det är ett sätt att jobba. Under åren har hon provat mängder av metoder.
Hon har testat kiselpulver, ett fint och ofarligt pulver som får vägglöss att torka ut.
– Det är genialiskt i sin enkelhet. Vi lägger det bakom golvlister vid nyproduktion och ombyggnader. Hyresgästerna märker inget, men vägglössen dör innan de ens hinner sprida sig.
Hon har arbetat med vägglushundar, något hon tror blir allt vanligare framöver.
– Hundar är fantastiska. De kan söka av hela fastigheter mycket snabbare än människor och hittar spår långt innan ett mänskligt öga ser något.
Mindre lyckade projekt
Hon har också testat kolsyreis, en idé som kom till under ett experiment i norra Stockholm.
– I teorin fungerade det. Koldioxiden lockade fram vägglössen, men i praktiken smälte isen för fort – all gas kom på en gång. Då blir det bara en puff, och effekten försvinner. Men man måste prova. Annars lär man sig aldrig, säger hon.
Ibland leder nyfikenheten till återvändsgränder – som när hon läste en forskningsartikel om en slemmig mask på västkusten vars gift visade sig kunna döda kackerlackor.
– Jag kontaktade forskaren direkt. Han tyckte nog jag var galen först, men vi testade. Tyvärr krävdes så stora mängder gift – och det behövde injiceras i insekterna. Det gick inte gick att använda i praktiken. Men nu vet jag det också, säger hon med ett leende.
Testar ny maskin
Samarbetet med en ny svensk innovationsfirma började med ett telefonsamtal.
– De hade ringt runt till flera bostadsbolag utan framgång. Ingen förstod vad de pratade om, de fick mest artiga avvisanden. När de till slut ringde Stockholmshem fick växeln tag på mig: ”Han pratar om vägglöss – vill du ta samtalet?” Självklart ville jag det, säger Chantelle.
I andra änden av linjen satt en uppgiven men envis entreprenör som försökte förklara en teknik som lät som science fiction: en AI-styrd fälla som imiterar en människa med kroppsvärme och koldioxid.
Kort därefter träffades de.
– Vi klickade direkt. Jag sa: ”Jag förstår precis vad ni försöker göra – ni vill lura vägglössen att tro att det finns en människa där.” Och det var ju exakt det de ville.
Ersätter obehag för människor
Poängen med SimulAirs maskin är att den ersätter något som hittills varit både tidskrävande och obehagligt – att människor själva måste vara lockbeten under sanering.
– Den traditionella metoden bygger på att hyresgästen sover kvar i sängen i upp till åtta veckor för att vägglössen ska lockas fram och exponeras. Det är förstås psykiskt väldigt påfrestande. Maskinen gör exakt samma sak – men utan att någon behöver vara där, förklarar Chantelle.
I dag testar Stockholmshem tekniken i ett flertal fastigheter.
– Det är ingen revolution som löser allt, men det är ett nytt, smart verktyg som kompletterar vårt arbete. Maskinen kan inte bara locka fram vägglöss, utan även registrera dem via kamera och avgöra kön och utvecklingsstadium. Det ger oss en helt ny förståelse för hur saneringen utvecklas.
Råttor är smarta – vägglöss är inte det
I samtalet om skadedjur dyker frågan ibland upp om vägglöss är lika smarta som råttor. Chantelle skrattar.
– Nej, vägglöss agerar helt på instinkt men har visa sociala strukturer som att de gärna bor tillsammans. Råttor däremot är otroligt intelligenta – de skickar fram de svagaste eller skadade individerna för att testa nya miljöer. Det är hemskt men smart. Vägglössen är mer… enkelspåriga, säger hon med ett leende.
Utmanar sig själv och delar med sig
Chantelle har ett driv i att vilja utmana gängse arbetssätt och att utmana sig själv. Bland annat ville hon se hur mycket hon kunde utvecklas och sökte till Harvard – och kom in.
– Det var bland det tuffaste jag gjort. Jag pluggade på distans i sex månader, parallellt med jobbet. Men jag ville se hur långt jag kunde nå. Jag tror på att ständigt vara nyfiken, oavsett om det handlar om vägglöss eller personlig utveckling, säger hon.
Hon har också startat ett nätverk för skadedjursfrågor som vuxit från ett lokalt initiativ till ett nordiskt samarbete via Sveriges Allmännytta.
– Jag tycker inte man ska sitta på kunskap. Vi tjänar alla på att dela erfarenheter. Saneringsbolagen har sitt perspektiv, men vi som förvaltare måste tänka långsiktigt och hållbart, säger hon.
Tre tips till andra fastighetsägare
- Våga prova. Ingenting är permanent förrän du gör det permanent.
- Sök kunskap. Läs, följ forskning och fråga kollegor – inte bara leverantörer.
- Var Inte rädd för att söka hjälp utifrån om ni inte har möjligheten att bygga upp egen kompetens internt.
Text: Thomas Hallberg
thomas.hallberg@forvaltarforum.se
Chantelle Small
Titel: Chef för avtal och förvaltningsstöd, Stockholmshem.
Bakgrund: Tidigare projektledare på bank, därefter Nomor, skadedjurssamordnare på Stockholmshem.
Nytänkande: Utvecklat nya miljövänliga metoder för skadedjursbekämpning, byggt upp branschforum via Sveriges Allmännytta, testat och infört nya tekniker som AI-styrda fällor och förebyggande kiselpulver.
Citat: ”Det värsta som kan hända är att det inte fungerar – och då har du lärt dig något.”
