Vi drunknar i mejl, men törstar efter samtal. I en tid när alla kommunicerar digitalt – men få svarar – reflekterar jag över hur mycket vi har att vinna på att våga göra det mest analoga av allt: att ringa.
Det finns ett nytt socialt fenomen i arbetslivet. Det kallas mejlet utan svar.
Du vet – när du formulerat ett genomtänkt mejl, lagt till en artig hälsning och till och med ett ”Hoppas allt är bra!”. Och sen… tystnad. Inte ett ljud. Inte ens ett ”tack, jag återkommer”. Det är som att alla sitter i ett stort digitalt väntrum, där ingen längre orkar öppna dörren.
Människor gillar att prata med människor
Efter ett samtal med Rickard Ekman på Niras – en man som hyrt ut fler kvadratmeter än de flesta av oss gått på – började jag fundera på det här. Rickard har jobbat i fastighetsbranschen sedan 1989 och sa något som fastnade: ”Man måste våga ringa. Människor gillar att prata med människor.”
Det låter nästan självklart, men i dag känns det närmast radikalt. Vi mejlar. Vi chattar. Vi reagerar med en tumme. Men vi pratar inte.
Telefonen – ett verktyg med själ
När jag började i branschen var telefonen nästan ett arbetsredskap med personlighet. Man lyfte på luren, sa hej och pratade. Det var där relationerna byggdes, affärerna gjordes och problemen löstes.
Rickard berättade om 90-talskrisen – vakanserna, räntorna, oron. Men trots allt fanns en trygghet i att man pratade med varandra. Det var inte bara siffror som räddade situationen, det var röster.
I dag är allt mätbart: klick, öppningsgrader, svarstider. Men vi mäter inte värdet av att någon faktiskt säger ”hej” med sin egen röst.
CRM-systemet ringer inte av sig själv
Jag har hört säljare säga: ”Jag har mejlat kunden fem gånger utan svar.” Jaha. Och? Det är som att säga att man skickat flaskpost och väntar på svar från delfinerna.
Vi har CRM-system som kan förutse när kunden borde svara – men de kan inte få någon att vilja svara. För det är inte loggningen som gör affären, det är relationen. Och när det personliga samtalet försvinner, dör också något i kommunikationen.
Det enkla är ofta det svåraste
Kanske är det därför Rickards ord känns så viktiga. Det personliga samtalet är inte gammaldags – det är tidlöst. Och i en bransch som bygger på förtroende, behöver vi vårda just det.
Jag tror inte att någon verkligt bra fastighetsaffär, någon förhandling eller ens någon idé fötts i ett mejltråd med 16 personer och rubriken ”Re: SV: Angående uppföljning?”. De föds när någon lyfter luren. När någon skrattar. När någon säger ”vi löser det här”.
En uppmaning från en som ringer
Så nästa gång du sitter där och väntar på att någon ska svara på ditt mejl – prova något revolutionerande: Ring. Säg hej. Fråga hur det är.
Det värsta som kan hända är att ingen svarar. Det bästa som kan hända är att du får ett samtal. Och ett samtal, mina vänner, kan förändra mer än tusen mejl.
Thomas Hallberg
delägare i Förvaltarforum
