Vi har kommit till insikt om att vi bör stärka den biologiska mångfalden och minska klimatrelaterade risker nära våra fastigheter. Vi vill göra om våra hårdgjorda ytor till gröna miljöer. Hur ska vi tänka? Experten Alice Bocké ger råd.
Vi som arbetar med fastigheter är vana att hantera risker. Två av dessa risker har på kort tid seglat upp som strukturella och långsiktiga: klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald. De påverkar inte bara våra byggnader – utan hela den miljö som byggnaderna är en del av.
Att konvertera hårdgjorda ytor till gröna miljöer är en av de mest kraftfulla åtgärderna vi kan genomföra för att både stärka biologisk mångfald och minska klimatrelaterade risker i vår närmiljö.
Marken mellan husen är inte restyta. Den är en möjlighet.
Prioritera – var gör omställning mest nytta?
Kartlägg de hårdgjorda ytorna: parkeringsplatser, innergårdar, gångbanor och outnyttjade trottoarstråk. Alla dessa fyller en funktion – men frågan är om hela ytan verkligen behövs i sin nuvarande form. Finns det överytor som kan omvandlas utan att verksamheten påverkas negativt?
Genom att analysera risk för översvämning, värme-ö-effekter, sociala behov och kopplingar till befintliga gröna stråk kan prioritering ske där omställningen gör störst nytta.
Konkreta steg – från hårt till grönt
När man omvandlar delar av en parkeringsyta till äng, buskar och träd blir effekten fler pollinatörer, svalare mikroklimat och minskade dagvattenflöden.
En asfalterad innergård kan grävas upp och ersättas med regnbäddar och sittplatser – en lösning som skapar sociala värden och stärker ekosystemtjänsterna.
Gångbanor kan få en planteringszon på ena sidan och oanvända trottoarer kan bli sandbäddar och torräng som gynnar hotade vilda bin. Det är konkreta steg från hårt till grönt, med mätbara effekter.
Rätt lösning för rätt plats
Men välja rätt lösning för rätt plats! Alla ytor kan man inte ta bort helt. Där funktionen behöver finnas kvar kan genomsläppliga beläggningar, gräsarmering eller permeabel asfalt vara alternativ.
Gröna spår i infrastruktur och förstärkta trädgropar med skelettjord (se faktaruta) kan kombinera funktion med ekologisk kvalitet.
På andra platser är full omställning möjlig – till ängsmark med låg skötsel och hög biologisk mångfald, till buskage och trädplanteringar som skapar skugga och struktur, eller till mikroklimatplanteringar nära byggnader.
Grönt med många funktioner
Det avgörande är att vi skapar utomhusmiljöer för biologisk mångfald – inte bara för grönska.
En kortklippt gräsmatta är enkel att sköta men erbjuder begränsade livsmiljöer. En mångfunktionell grön yta rymmer flera vegetationslager: träd som ger boplatser och skugga, buskar som erbjuder skydd och föda, örter och gräs som gynnar pollinatörer samt ett levande markskikt där svampar och nedbrytare bidrar till kretsloppet. Inhemska arter, anpassade till lokala förhållanden, stärker den ekologiska robustheten och säkerställer att föda finns under hela växtsäsongen.
Spara energi, CO₂ och kWh
Våga inkludera det som inte alltid uppfattas som “snyggt”: död ved, sandytor för vilda bin, ris- och stenrösen. Denna typ av habitat är lika viktig som annan infrastruktur – och den bidrar dessutom till att förstärka vegetationens värme- och kylfunktion.
När träd och buskar sänker temperaturen runt byggnader kan behovet av mekanisk kyla minska. På samma sätt kan vegetation bidra till vindskydd och minskad värmeförlust, vintertid. Resultatet blir inte bara ökad biologisk mångfald utan också potentiella besparingar i energi och därmed i CO₂ och kWh.
Integrera blågröna lösningar
Skyfall och intensiva regn är en realitet. Genom att integrera blågröna lösningar – regnbäddar som tar emot tak- och markvatten, svackdiken, fördröjningsmagasin under gröna ytor och trädgropar med skelettjord – kan vi minska översvämningsrisken, förbättra vattenkvaliteten och samtidigt skapa nya livsmiljöer.
Det är en klimatanpassning som kombinerar riskreducering med värdeskapande.
Kommunicera förändringarna
Den fysiska omställningen är en del av arbetet. När ytor förändras, förändras också människors upplevelse.
En oklippt äng kan man exempelvis uppleva som ovårdad. Därför är dialogen lika viktig som planteringen. Tydlig skyltning om syftet, samverkan med lokala aktörer och pedagogiska inslag ökar förståelsen och acceptansen. På så sätt blir den gröna omställningen inte bara en teknisk åtgärd utan också en del av ett gemensamt lärande.
Skötseln är avgörande
Gröna ytor utvecklar inte biologisk mångfald av sig själva.
Slå ängsmark en till två gånger per år och ta bort biomassan för att inte gynna enbart näringskrävande arter. Buskage och naturytor mår bra av att man lämnar kvar död ved. Träd kräver etableringsskötsel och bevattning de första åren och man måste undvika markpackning runt rotzoner.
En anpassad skötselplan är en förutsättning för att de ekologiska värdena ska bestå över tid.
Gör så här för att främja biologisk mångfald i er närmiljö:
- Börja med att kartlägga och prioritera ytor
- Välj rätt typ av grön yta för platsens förutsättningar
- Designa för biologisk mångfald – inte bara grönska
- Integrera dagvattenhantering
- Involvera människor – viktiga för långsiktig framgång
- Berätta om era åtgärder med skyltar och information
- Skötselplan som främjar ekologiska värden
Alice Bocké,
Hållbarhetsstrateg på Akademiska Hus
Källor till detta Expertsvar har bland annat varit Naturvårdsverket och IVL med flera.
Skelettjord
Skelettjord består huvudsakligen av grov krossad sten, ofta 90/150 mm makadam, där hålrummen fylls med växtjord (ofta inblandad med biokol). Detta skapar en växtbädd som är både bärig för trafik och genomsläpplig för vatten och luft.
Källa: Stockholms Stad
