Ett forskningsprojekt där IVL medverkat visar att inomhusluften förorenas av reaktioner som uppstår mellan antioxidanter på vår egen hud och ozon från utomhusluften.
– Vi exponeras dagligen för olika luftföroreningar och till 90 procent sker det i innemiljön. Dålig inomhusluft ger upphov till irriterade slemhinnor, torra ögon, trötthet, koncentrationssvårigheter och allergier. Det är viktigt att hålla en hög kvalitet på inomhusluften, men det är inte så enkelt som att bara öka ventilationen, säger Sarka Langer, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Under många år har byggmaterial, möbler och rengöringsprodukter stått i fokus för frågan om kemikalier i innemiljön.
När kemikalierna i dessa produkter nu gradvis minskar, till exempel genom olika märkningssystem, växer istället betydelsen av hur så kallade mänskliga emissioner påverkar inomhusluftkvaliteten.
Högaktuell upptäckt
Tillsammans med forskare från Göteborgs universitet, Chalmers och Danmarks tekniska universitet har Sarka Langer försökt att hitta den fina balansgången mellan olika ventilationsalternativ för att minimera uppkomsten av luftföroreningar kopplat till människor.
Resultaten är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Indoor Air och är en av de mest nedladdade artiklarna 2018–2019. (Länk till artikeln under artikeln)
– Att vi människor själva bidrar till den kemiska belastningen i innemiljön är en relativt ny upptäckt och tidigare studier har för det mesta skett i simulerad miljö. Frågan är högaktuell i forskningsvärlden just nu, säger Sarka Langer.
Svårt att ventilera bort
Människan är en kemiskt mångfaldig och varierande källa till reaktiva kemikalier i innemiljön. Vår hud täcks av ett lager lipider – en stor grupp fetter och fettliknande ämnen som bland annat innehåller antioxidanten squalen.
När ozon från luften reagerar med squalen på hudytan uppstår så kallade reaktionsprodukter, bland annat aceton och andra ämnen med högre oxidationsgrad.
Om man ökar ventilationen förs reaktionsprodukterna ut i snabbare takt, men samtidigt tillförs mer ozon till inomhusluften och takten på de kemiska reaktionerna ökar.
En minskad ventilation begränsar ozonhalten men samtidigt också bortventileringen av de skadliga reaktionsprodukterna. Hur hittar man balansen däremellan?
Forskningen fortsätter
– Vi kunde se att olika ventilationsstrategier egentligen inte spelade så stor roll eftersom reaktionen av ozon på huden begränsas av andra faktorer som hur ozonet rör sig mot ytan och i vilken utsträckning ozonreaktionerna sker på hudytan och i luft.
Forskarna studerade även i vilken omfattning de primärt bildade kemikalierna reagerar vidare och bildar sekundära produkter.
Halterna av nybildade kemikalier var i allmänhet låga och översteg i normala fall inte referensvärdena för irritation på slemhinnor och andningsvägar.
Forskare på IVL deltar nu i ett liknande projekt om mänsklig påverkan på reaktiv kemi inomhus och ska analysera de förändringar som sker i ytbundna kemikalier.
Källa: IVL Svenska Miljöinstitutet
