Att förvalta det hållbara och sociala huset

Mitt på Södermalm har Stockholmshem skapat ett annorlunda hus, med en mix av olika typer av bostäder och sociala ytor. Ett speciellt hus som ställer andra krav på förvaltningen än bolagets vanliga hus. Hur fungerar det nu, ett år efter inflyttning?

I det sociala och hållbara huset finns delningslägenheter för ett slags kollektivt boende, lägenheter för ungdomar, studenter, 55-plussare och så ”vanliga” lägenheter. Här kan man alltså bo själv i en egen lägenhet eller i en delningslägenhet tillsammans med andra. Oavsett hur man bor kan alla umgås med sina grannar i husets gemensamma utrymmen. Konceptet kallar Stockholmshem för ”Bo själv men inte ensam”.

Suterrängvåningen är hjärtat i huset med vardagsrum, kök, kontorsplatser och ett mindre gym för alla som bor här. Det finns också ett förråd för prylar som hyresgästerna kan dela med varandra, alla behöver ju inte ha en egen symaskin eller borrmaskin. På taket finns en gemensam terrass för alla hyresgäster att njuta av.

De som bor i huset har också tillgång till klimatsmarta tjänster som bilpool och lådcykelpool, och i en av grannfastigheterna finns leveransboxar. Runt huset finns planteringar med ätbart och möjlighet för hyresgästerna att odla tillsammans.

AnnaKarin Steiger, Stockholmshem

Inte som andra hus
Blandningen av bostäder och de gemensamma utrymmena gör att huset skiljer sig från Stockholmshems vanliga hus, det ställer andra kvar på förvaltningen. Vi frågade kundförvaltare AnnaKarin Steiger om hur det är att jobba som förvaltare här.

På vilket sätt är det annorlunda att förvalta det här huset?
– Vi behöver ha en mycket mer aktiv roll som förvaltare i det här huset. Redan från början, i samband med uthyrningen, var det viktigt för oss att vara tydliga med vad det här huset har att erbjuda, och hur det är att bo här. Vi bestämde tidigt att hyresgästerna själva måste vara engagerade i det som vi kallar husets trivselkultur. Även om vi tipsat om saker att komma överens om så är det inte vi som bestämmer över hur de gemensamma utrymmena används, det gör de som bor här. Vi kan behöva vara med och stötta kring det ibland dock.

Finns det något som är extra knepigt, någon utmaning i förvaltningen?
– Ja, vi har fått ganska många ärenden kring de varsamt renoverade lägenheterna. Där är ju mycket bevarat och återbrukat istället för nytt, det är en kommunikativ utmaning att förklara eftersom många hyresgäster förväntar sig att mer nytt i ett renoverat hus. Och så är det en utmaning med hur vi välkomnar nya hyresgäster till huset. De som bott där från början har fått massor av information och introduktion, vi måste tillsammans med de boende se till att nya grannar som flyttar in introduceras i gemenskapen. Det skruvar vi på fortfarande.

Vad säger hyresgästerna då, är de nöjda med sitt boende?
– Ja det verkar så. Det är jätteroligt, de umgås och använder de gemensamma utrymmena mycket, precis som vi hoppades på. De har bland annat bokklubbsträffar och spelkvällar, jättefint! I höst gör vi en enkätuppföljning för att få veta mer om hur de upplever sitt boende och gemenskapen med grannarna. Utifrån resultatet kan vi skruva vidare på hur vi förvaltar huset.

Några erfarenheter som ni tar med er till kommande projekt med delat boende?
– En erfarenhet är just att det kräver en mer aktiv förvaltning och ett större engagemang från vårt håll. De gemensamma utrymmena kräver en hel del service och vi ska tänka till kring vilken utrustning vi står för där.

Man får också vara beredd på att det blir en viss omsättning av hyresgäster, det är speciellt att bo så här och det passar inte alla.