Hög musik eller igångsatt tvättmaskin, när det ska vara tyst, kan störa grannarna. Då är det bra att Störningsjouren finns. De har skapat trygghet för allmännyttans hyresgäster i Stockholm i snart 40 år. Vi följde med en mörk kväll i januari för att se hur de jobbar.
Klockan är strax innan åtta och de som jobbar ikväll ska precis kliva på sina pass. Fredrik, Helena, Lasse, Annie och Zacke är gänget på plats denna ruggiga måndag. När vi andra är redo att göra kväll är de i färd med att hantera kvällens störningar från boende hos Stockholmshem, Svenska Bostäder, Familjebostäder och Micasa. Tillsammans omfattar det cirka 70 000 lägenheter.
Det måste bli en hel del samtal?
– Ja, speciellt på helger och högtider. Samtidigt har antalet samtal gått ner de senaste åren. Vissa är påverkade av den negativa nyhetsrapporteringen om våra områden och känner sig rädda, andra tycker att det känns olustigt att klaga på en granne, säger Zacke. Å andra sidan är fler hus bättre isolerade nu och det gör ju att folk störs i mindre utsträckning. Det är bra!
Ikväll tar Annie emot samtalen om störningar som sedan hanteras av de som är ute och kör. Hela gänget påpekar att även om det kan kännas läskigt att ringa och ”skvallra” på en granne är det viktigt att meddela om man är störd i sin bostad.
– Det är inte okej att vara störd av andra i sitt hem. Ofta förstår inte den som för oväsen att de påverkar någon annan och bättrar sig fort. Och om det känns obehagligt att ringa kan man alltid vara anonym, säger Annie.
Om nu fler känner sig rädda för att ringa, upplever ni att det har blivit otryggare i staden?
– Det är inget som vi märker i vårt jobb. Anledningen till att man ringer oss är den samma som tidigare, oftast störs man av hög musik. Det är sällan kopplat till sådant som står i tidningen. Däremot används det väldigt mycket mer lustgas nu. Vi hittar ständigt patroner när vi är ute. En tråkig utveckling, säger Helena.
För allas trygghet – alltid tillsammans
Även om det nästan alltid går lugnt till i möten med hyresgäster, finns tydliga regler för hur jobbet ska utföras. Av säkerhetsskäl åker de alltid parvis. Ikväll följer vi med Fredrik och Helena i södra delen av stan.
En hyresgäst har ringt om ljud från grannarna i lägenheten ovanpå. Väl framme görs som alltid en första bedömning i den stördes lägenhet innan den som för oväsen kontaktas.
– Vi har som regel att det ska vara tyst efter 22.00. Med det sagt måste man såklart få leva i sin lägenhet. Att gå på toaletten eller titta på TV med normal ljudnivå är inte att störa, även om det ibland kan upplevas som det av grannar, säger Fredrik.
– Vi har ju fall då hyresgäster inbillar sig eller upplever normala ljud som störande och då får vi förklara att det inte pågår någon störning. Det kan vara svårt att acceptera, men när man bor i ett flerfamiljshus förkommer ljud som man måste stå ut med, säger Helena.
I kväll kan jouren snabbt konstatera att ljuden som hörs från övervåningen ligger på gränsen till en störning och en rapport utfärdas.
Mest bra möten
Nästa stopp blir ett hus där musik flödar över lägenhetsgränserna. Klockan är över 22.00 och det behöver bli tyst i huset. Väl framme har grannen lugnat sig, men så är det långt ifrån alltid.
Hur blir ni bemötta när ni ringer på en ordentlig hemmafest?
– Upprepade störningar från en hyresgäst kan i slutänden leda till att den blir av med sitt kontrakt och det vill de inte riskera, så de allra flesta skruvar ner volymen. När det är ordentliga fester, och omdömet inte riktigt är med, händer det faktiskt att vi blir inbjudna, skattar Fredrik. Då tackar vi vänligt men bestämt nej.
Precis när det är dags att lämna adressen kommer ett samtal från en närliggande fastighet där man sett okända personer röra sig i allmänna utrymmen. Det visar sig vara ungdomar som hänger i en källartrappa där de inte ska vara. Ett kort samtal senare är det lugnt och stilla på platsen igen.
Hur reagerar folk när ni avhyser dem från källare och trapphus?
– Det är såklart väldigt olika. Tyvärr är det oftast människor som är hemlösa och lider av psykisk ohälsa eller missbruk som vi träffar. Vårt yrke är i mångt och mycket en röst i natten, vi är ju trygghetsarbetare. De flesta vi möter tar avhysningar bra, men om en situation blir hotfull tillkallar vi polis. Vi går inte in i den typen av konflikter. Det vi erbjuder är samtal, vi har ingen annan typ av utrustning, säger Fredrik.
Tyvärr har det hänt att personalen råkat illa ut några gånger, men det är väldigt ovanligt. Lasse, som jobbat på Störningsjouren i snart 25 år, har bara en handfull gånger upplevt farliga situationer.
– Det har varit obehagligt såklart, men man ska komma ihåg att nästan alla är väl fungerande individer som inte går in i konflikt med oss, säger Lasse.
Ingen natt den andra lik
Efter bara några timmar står det klart att jobbet kan vara väldigt händelserikt och omväxlande. När det inte pågår någon aktiv störning kan de undersöka fastigheter där man vet att personer olovligen uppehåller sig ibland.
– Ingen natt är den andra lik. Det är det som är så härligt med det här jobbet. Vi vet inte vad som väntar oss när vi börjar ett arbetspass. Det vi vet är att vi gör en viktig insats för våra hyresgäster. Att vi finns är en trygghet för många och att få hjälpa någon är en fin och bra känsla, säger Helena.
Med de orden lämnar vi Störningsjouren denna gång. En härlig grupp som finns till för våra hyresgäster under nattens timmar. När vi åker hem för att sova känns det fint att veta att jouren jobbar vidare och skapar trygghet och lugn i staden.
- Förra året fick Störningsjouren 7 055 anmälningar
- De tio medarbetarna på Störningsjouren arbetar för hyresgäster hos Stockholmshem, Svenska Bostäder, Familjebostäder och Micasa
- Hyresgästerna kan kontakta Störningsjouren på kvällar, nätter och helger
- Cirka 70 000 lägenheter är kopplade till Störningsjouren
- Vanligaste störningen är hög musik. ”Den absolut vanligaste reaktionen är att hyresgästen genast säger förlåt, de vet inte om att de stör”
- Ingen uniform, bara ID-kort. ”Det hjälper oss i arbetet, där bemötandet och människokännedom är det viktigaste”.
