Anton Klintenberg, Head of Growth och medgrundare av Planima.
Vi har haft det gött de senaste 10 åren. Gamla irritationsmoment som räntor och inflation har i princip upphört att existera. Vi har badat i ett överflöd av billig energi och fastigheter har sålts hej vilt till ständigt nya rekordvärderingar. Vilken sjuhelsikes fest!
Men plötsligt står vi här dagen efter kalaset och ska städa upp. Det kostar att låna pengar igen, energi- och byggpriserna rusar hejdlöst. Tråkigt såklart, men jag tror detta stålbad är precis vad branschen behöver för att bli hållbar och robust inför framtiden. För första gången på väldigt länge blir vi tvungna att ta hand om det vi har. Äntligen!
På Planima har vi märkt en tydlig attitydförändring i krisens kölvatten: nu blir vi kontaktade av till och med de mest transaktionsfokuserade bolagen. De som tidigare hånskrattat och avfärdat proaktivt underhåll och långsiktig planering som bara ett nödvändigt ont. Och jag förstår dem: när pengar är gratis och värderingarna stiger oavsett vad du gör så är underhåll inte högsta prio. Men nu, på väldigt kort tid, har underhåll blivit en central fråga för både lönsamhet och hållbarhet. Den proaktiva tidsåldern i fastighetsbranschen är här.
Är du inte övertygad? Här är 3 tecken:
- Skenande byggkostnader = vi måste ta hand om det vi har
Att “bygga bort” underhållsskulden genom att riva gammalt för att bygga nytt har egentligen aldrig varit ett hållbart alternativ. Det som krävdes för att branschen skulle tänka om är byggprisökningar på 15,6 % under 2022* (källa: SCB), den högsta årsökningen sedan 1974.
En positiv effekt av de skenande byggpriserna är att vi måste utvärdera livscykelkostnaden och det långa tidsperspektivet. När det gör riktigt ont i plånboken att köpa in en komponent så blir vi mer noggranna med att den ska hålla länge och gärna kunna underhållas enkelt, så vi slipper ett dyrt utbyte snart igen. Intresset för hållbara, underhållsvänliga och återbrukbara byggmaterial och installationer fullkomligen exploderar! - Åldrande byggnader och snabbt ökande underhållsskuld
Jag ser det som enkel matematik: våra hus blir äldre. Och när hus blir äldre ökar deras underhållsbehov. I Sverige finns det ca 2,6 miljoner lägenheter i flerbostadshus och hälften av dessa hus byggdes mellan 1951 och 1980.
Boverket uppskattar att bara bostadshusen i miljonprogrammet har ett eftersatt underhåll på 500 miljarder kr – motsvarande cirka 200 000 kr per lägenhet! Bostäder är dessutom bara en del av det äldre byggnadsbeståndet och nu börjar de stora renoveringsbehoven för det som byggdes på 80–90-talen också rulla in.
2023 kan bli året då vi tillsammans inser att det inte längre funkar att bortse från denna enorma samhällsutmaning. Istället för att låta saker förfalla och försöka lösa problemet genom att åtgärda punktvis när det är för sent (vilket förstås är mycket dyrare!) så måste vi få en helhetsbild över underhållsbehovet. Först då kan vi renovera på ett storskaligt, industriellt och genomtänkt sätt. - Vi har till slut blivit TVUNGNA att energieffektivisera
Rusande elpriser orsakar stora problem. Men en positiv effekt är att energibesparingar inte längre bara är en fin sak att skriva om i årsredovisningen. Eller att göra lite “här och där”. Det har på kort tid blivit en fråga om överlevnad. Och det måste göras i stor skala!
Jag är övertygad om att det inte går att hantera energieffektiviseringar som en isolerad företeelse om denna omställning ska bli riktigt framgångsrik. Den stora potentialen finns i att skapa ett helhetstänk där sänkning av energiförbrukningen genomsyrar allt vi gör med byggnaderna. Den som jobbar proaktivt och har stenkoll på underhållsbehovet kan enkelt integrera energibesparingar i kommande renoveringsprojekt för att få ner kostnaderna och få upp besparingspotentialen. Helt enkelt mer energibesparingar till en billigare peng – det tycker jag låter som bra ekvation!
Det är dags att ställa om!
Nu är det 2023 och vi har ett avgörande val för branschens framtid: Antingen förblir vi passiva, fortsätter deppa och försöker återskapa den ohållbara verklighet vi levt i de senaste åren. Eller så tar vi chansen att agera proaktivt och ställa om till något ännu bättre! Kanske blir det inte samma extatiska festkänsla med pengar som regnar likt konfetti.
Men handen på hjärtat – är det verkligen så vi vill ha det? Är det verkligen hållbart? Kan det inte vara bättre att bygga en stabil grund för lönsamhet och för en utveckling som håller riktigt, riktigt länge? Och som bonus låta kommande generationer också få lite feststämning?
Anton Klintenberg
Head of Growth och medgrundare av Planima
