Nyttan med att säga NEJ

–Vägen till utmattning är sällan kantad av en massa nej, säger föreläsaren och stresscoachen Karin Isberg. Foto: Petter Cohen

Kanske. Jag vet inte. Nja, kan vi ta upp det på nästa veckomöte? Arbetsvardagen kräver sina svar och beslut ska gärna tas här och nu, på en gång. Varför är det så svårt att säga nej med gott samvete?  

– Ett nej kan vara det mest respektfulla och omtänksamma svaret, men så ser vi det sällan, säger föreläsaren och stresscoachen Karin Isberg.

Enligt henne finns det två huvudsakliga skäl till varför en del av oss har så svårt att säga nej. Dels handlar det om en självbild som säger ”jag klarar allt”, dels om att vi inte vill uppfattas som ohjälpsamma.

– En person med starkt driv, stora inre resurser, som är analytisk och tagit sig fram här i livet, för en sådan person är det inbyggt att vilja säga ja, ”för det klarar jag, inga problem”.

 – Gruppen högpresterande, som har svårast med nej-sägandet, är ofta mycket omtänksamma och generösa personer som vill bidra och hjälpa till. Att säga nej kan kännas själviskt, förklarar hon.

Vägen till utmattning: ja, ja, ja
Karin Isberg menar att allt i slutänden handlar om att hushålla med sina egna resurser – sin tid, sin ork och sin energi. En jämförelse som brukar fungera bra är att tänka på elitidrottare. De kan ge allt de har på en tävling eller under ett hårt träningspass, men kör de sitt max gång på gång orkar deras kroppar inte och de presterar sämre.

Det är samma sak med att fatta kloka ja eller nej-beslut. Genom att säga nej ibland kan vi köra lite lugnare och orkar därmed prestera bättre över längre tid.

”Vägen till utmattning är sällan kantad av en massa nej.”

Mer ansvar, fler projekt, högre lön. Det kan vara lockande att säga ja, ja ja. Men Karin Isberg varnar för att det kan sluta med en rejäl backlash, precis som idrottare som kör för hårt till slut drabbas av skador och inte kan prestera alls.

– Vägen till utmattning är sällan kantad av en massa nej. Och blir man sjukskriven kan det kan ta tid att komma tillbaka, innebära att orken bara räcker till deltid och så vidare. Och det är ju en större förlust för alla inblandade.

– Jag träffar ganska ofta personer som säger ”jag känner inte igen mig själv”, som blivit korta i tonen, känner sig virriga och som fått svårare att fatta beslut. Då har man börjat köra slut på sig själv.

Hierarki.
Hur ja och nej tas emot på en arbetsplats kan skilja sig mycket åt, men finns det en företagskultur där ja ständigt är det rätta svaret kan det vara bra att fundera över följderna.

– Det går inte att komma ifrån, du som anställd är i en beroendesituation. Att pressa sig själv att säga ja kan upplevas som tvunget, att visa framfötterna för att till exempel inte missa en befordran eller för att få mer i lön.

Karin Isberg menar att krasst handlar det om att överlägga med sig själv och att fatta ett beslut om vilken väg man ska gå. Vill jag vara kvar, medveten om att jag riskerar hälsan? Kan jag söka mig till en annan avdelning på företaget för att få en annan chef? Eller ska jag börja söka mig till en ny arbetsgivare där företagskulturen ser annorlunda ut?

Sund själviskhet
Det finns mycket att vinna på att tacka nej ibland, både för en själv och andra. Karin Isberg pratar uppmuntrande om att aktivt prioritera sig själv och kallar det för sund själviskhet.

–Hur kul är det med kollegan som är trött och irriterad jämt, eller att själv vara det? En person som är utvilad och tar hand om sig själv är en mycket bättre människa. Man är skarpare och det blir enklare att fatta beslut och få saker och ting gjorda. Dessutom är vi trevligare mot andra när vi inte är stressade.

Ovisshet och dagsform
Att säga nej är ofta även förknippat med oro att ställa till det eller förstöra genom att sätta sig på tvären istället för att vara ”smidig”. Ovissheten kan vara det som gnager mest: hur kommer det här att landa? Och blir någon arg om jag säger nej?  De flesta blir inte det, även om man målar upp stora mörka moln för sig själv, lugnar Karin Isberg.

– Men det är helt naturligt att vi tänker så, det beror på något som kallas för ”The harshness bias” och innebär att vi överdriver tron på hur arga andra kan bli på oss. Det är bra att känna till att alla människor fungerar så. Vi vill säkerställa vår plats i gruppen och hjärnan reagerar instinktivt på allt som riskerar att göra oss impopulära.

Förhållningssätt i arbetsgruppen?
I gruppsammanhang, när exempelvis förslag ska bollas och arbetsuppgifter eller projekt fördelas, är Karin Isbergs råd att lyfta frågan om ja och nej till en mer principiell nivå. Av omsorg till varandra – hur ska vi funka som team i hur vi möter ett ja eller nej?

– Ju tuffare utmaning gruppen står inför, desto viktigare är tryggheten i att vara flera och våga både bromsa och gasa, att inte känna ”det är jag mot världen”.

Möta andra
Men om vi byter perspektiv då, hur ska vi möta ett nja eller nej, när projektet som vi just så ivrigt presenterat inte fick det gensvar vi hoppats?

– Det är inte konstigt att vi blir besvikna, men det är bra att stilla sig istället för att brusa upp och bli arga. Om du vill att dina kollegor ska acceptera dina egna nej behöver du ju också acceptera deras.

Att hjälpa sina kolleger, om de är dröjande med sina svar, kan innebära att själv föreslå att projektet skjuts fram ett tag.

– Man kan falla i frustrationsfällan och jaga på, ”kör vi eller kör vi inte?!” Ett konstruktivt sätt att tänka då är att om vi skjuter upp projektet kan chanserna att lyckas vara större, eftersom fler kanske har tid och ork att engagera sig.

Text: Sophie Sölveborn
redaktionen@forvatarforum.se