Anna Kadefors valde hellre en forskarkarriär än att vara ute på bygge. Genom åren har hon forskat om bland annat förvaltning och upphandling – och gärna med beteendevetenskap som grund. Men hon saknar en nod, för långsiktig kunskapsöverföring.
Anna Kadefors började som forskare på Chalmers, för att slippa jobba ute på byggen. Efter Väg- och Vattenlinjen på Chalmers och flera praktikplatser ville hon testa något nytt. Så när en doktorandtjänst med fokus på fastighetsförvaltning utlystes hoppade hon på den. Hennes doktorsavhandling är fortfarande något hon är stolt över.
Ur ett beställarperspektiv analyserade hon upplevelser av orättvisa i byggprojekt. I hennes fallstudieprojekt hade beställaren anlitat en entreprenör som lagt ett lågt anbud, för att få jobbet. Men själva bygget var komplicerat och det uppstod kostnadsökningar och konflikter. Entreprenören tyckte att det var orättvist att beställaren fick mer än man betalade för, medan beställaren höll på kontraktet och menade att man hade gjort en rättvis upphandling. Men det fanns ändå en underliggande känsla i projektet av att beställaren borde kompromissa.
– Som beställare kan du ju inte acceptera ett lågt anbud och sedan kompensera för kostnadsökningar. Men jag hittade en undersökning av Nobelpristagaren Daniel Kahneman, som hade funnit att kostnadsbaserad prissättning uppfattas som mer rättvis än ett marknadsbaserat pris. Så jag lyckades hitta en teori som förklarade den sociala dynamiken i mitt fallstudieprojekt, och det var jag väldigt nöjd med.
Undvik för låga anbud
Vad blev då konklusionen av hennes fallstudie? Jo, att den som gynnas av den här typen av intuitiva rättviseuppfattningar får en outtalad fördel. Och att upplevelser av orättvisa är farliga, eftersom den som ser sig som ett offer uppfattas ha rätt att hämnas. Det här visar hur viktigt det är för en beställare att undvika anbudsgivare som gått in med ett för lågt anbud. Men prissättningsfrågor är väldigt svåra, och högaktuella nu när osäkerheten är så stor enligt Anna Kadefors.
Finna en gåta
Hennes forskarkompetens går ofta ut på att definiera ett problem och sedan matcha det med rätt teori, inte sällan inom beteendevetenskap. Ett exempel är att hon har använt forskning om förtroende för att analysera samarbetsproblem i byggprojekt.
– Det är roligt när man hittar forskning från ett annat område som ger en ny förståelse av ett fenomen. Det blir som att finna en gåta att lösa. Det är bara vi forskare som kan göra det, säger hon med en självklar yrkesstolthet.
Dags att flytta på sig
Att det blev en doktorandtjänst på Chalmers istället för vägbygge kan även ha sin inspiration i Anna Kadefors far. Han var också forskare, men inom en annan disciplin. Hon såg dock forskarvärlden som en möjlig karriärväg. Efter Chalmers hamnade hon på KTH, 2016.
– Jag hade jobbat hela yrkeslivet på Chalmers och tyckte att det var dags att flytta på sig. Och att professuren hade en finansiering av näringslivet var också intressant, jag tycker att det är roligt att samarbeta med praktiker.
Gillar samarbeten
Det hon gillar med sitt jobb är samarbetet med andra forskare såväl som andra i fastighetsbranschen. Ett stort samarbete var den nationella forskningsplattformen ProcSIBE, Procurement for Sustainable Innovation in the Built Environment (2014–2021), där forskare från fem universitet medverkade.
– Jag är nog ganska bra på att identifiera nya forskningsbehov och samarbetsmöjligheter. Jag scannar av branschen på bred front och lägger mycket tid på att titta och lyssna på seminarier. Egentligen är jag är inte så himla effektiv, säger hon med ett skratt.
Men så lägger hon till att hon har haft sina perioder där hon har varit stressad; ”den akademiska miljön är inte alltid så himla snäll”.
Viktigt ämne
Ett ämne hon tycker är viktigt är hur fastighetsägare kan agera som samhällsaktör. Det finns många initiativ, som att fastighetsägare samverkar i BIDs (Business Improvement Districts), som också kallas platssamverkan. I bostadsområden jobbar fastighetsägare på olika sätt för att stärka den sociala hållbarheten, och det finns ganska många forskare numera som tittar på samverkan mellan olika aktörer i utsatta områden. Här menar Anna att just fastighetsägarperspektivet är intressant: hur man organiserar sig för att driva sådana processer och vilka utmaningar man möter.
Inom fastighetsförvaltning är hon främst intresserad av hur organisationer hos fastighetsägare och byggherrar fungerar. Det kan handla om nya roller och funktioner som uppkommer när det ställs nya krav på hållbarhet eller digitalisering.
Push och pull
När vi kommer in på den digitala utvecklingen anser hon att den drivs av en teknologi-push; nya proptechföretag och idéer som puttar branschen framför sig. Medan andra hållbarhetsfrågor har mer av en pull-effekt. Hållbarhetsmål och krav på rapportering gör det nödvändigt att driva utvecklingsarbetet inom fastighetsbranschen framåt.
Hon ser också att många hade stora förväntningar på digitaliseringen för några år sedan, men att det verkar gå trögt. Det finns dock mycket forskningspengar kopplat till digitalisering, och på KTH har man i år fått pengar från Vinnova för satsningen Dig-IT Lab, ett nytt kompetenscentrum som samarbetar med fastighetsbolag och proptechföretag där syftet är att undersöka hur vi kan minska byggnaders miljöpåverkan genom digitalisering.
Svag utvecklingstradition inom förvaltning
Innovationsprocesser och lärande är överhuvudtaget ett område hon är intresserad av, både i byggande och förvaltning. Hon har haft flera forskningsprojekt och tagit fram en guideline om hur fastighetsägare kan arbeta mer långsiktigt med utveckling. Men förvaltning har en svagare forsknings- och utvecklingstradition, menar hon.
– På bostadssidan är det ofta stor efterfrågan på bostäder och hyresgästerna finns där oavsett. Och i tider av stark värdeökning spelar inte driftkostnaderna så stor roll. Då finns inget incitament att investera och att förbättra. Men nu ser det ut att förändras, säger hon och syftar på dragkraften i dagens hållbarhetsfrågor.
Mer forskning inom byggsektorn
Att det bedrivs mer forskning inom byggsektorn beror också mycket på att forskningsfinansiärer kräver medfinansiering.
– Det är mycket lättare att lägga extra resurser och få loss timmar för personal i ett byggprojekt än att i förvaltningen, för där har folk fullt upp med den dagliga verksamheten. Så det finns flera anledningar till att forskas mindre på förvaltningssidan.
Krav på medfinansiering är ett systemfel
Dessutom har den offentliga sidan mer forskningskoppling än privata aktörer. Om det privata driver utvecklingsprojekt så gör de det mer sällan i samverkan med akademin. Mindre bolag och konsultföretag har också svårt att delta på grund av kraven på medfinansiering.
– Det är ett systemfel att exempelvis kommuner har viktiga roller i många omställningsprocesser men inte har resurser att medverka i forskning. Man kan inte ha krav på medfinansiering om man vill involvera de forskningssvagare aktörerna, och det måste man göra om man vill ha förändring, anser Anna Kadefors.
Kunskap går förlorad
Allt detta sammantaget, ser hon som olyckligt, för de som inte deltar nås ofta inte heller av forskningsresultaten. Det är mycket kunskap som går förlorad i branschen anser hon.
Hon berömmer Förvaltarforum som initiativ till att sprida kunskap med fokus på vad en förvaltare behöver i sitt dagliga arbete. Men forskningens målgrupp är oftast inte den enskilde förvaltaren ute i verksamheten utan det är beslutsfattare på högre nivå, som äger frågorna och tar besluten.
Mindre av tomteblossprojekt
Hon efterlyser en nationell kunskapsnod med omvärldsbevakning, en långsiktig organisation för att samla den kunskapen som tas fram, på ett ställe där folk hittar den. Fick hon skapa helt fritt skulle hon tillsätta en utredning som fokuserar på modeller för kompetensbyggande i bygg- och fastighetssektorn och som tog in internationella erfarenheter.
– Till exempel är 60% av alla upphandlingar kopplade till bygg- och fastighetssektorn. Men det finns ingen aktör som bevakar den internationella utvecklingen inom byggupphandling. Det jag efterfrågar är någon form av långsiktigt utvecklingsinitiativ och mindre av små enstaka tomteblossprojekt.
Text: Marit Engstedt
marit.engstedt@forvaltarforum.se
Anna Kadefors
Ålder: 61
Uppväxt: I Göteborg, USA och Landvetter
Yrkeserfarenhet: Forskarkarriär på Chalmers och KTH
Familj: Sambo och två vuxna döttrar
Bor: På Masthugget i Göteborg och Telefonplan i Stockholm
Fritidsintressen: Natur och kultur, ofta med vänner. Stickar för att känna mig nyttig när jag tittar på teve.
Något som inte så många vet om mig: Att jag spelar innebandy med ett gäng kvinnor i Göteborg, mellan 35 och 65 år. Jag började spela på 80-talet när jag gick på Chalmers, då var det en ny sport i Sverige.
