Världen styr mot att värdera minskade utsläpp högt. Det vi värderar högt brukar bli dyrt, så med CO2 som ny valuta kommer vi troligen att utveckla nya sparsamma beteenden för att undvika kostnaden från utsläpp.
Vi har länge använt någon slags valuta för att byta, köpa och handla med det som vi tycker är värt något. Nu när minskade utsläpp av CO2 är bland det viktigaste vi kan investera i så är det angeläget att styrmedel och ekonomiska incitament följer efter. För att göra cirkulära byggnader till eftertraktade materialbanker så måste den funktionen bli värdefull.
Från tulpanlökar till klimatnytta
Från början bestod valutan av varorna själva – djurskinn, salt och vapen som folk bytte med varandra. Byteshandeln kunde dock skapa problem om de bytande parterna värderade varorna olika. Folk började därför byta in sina varor mot saker som både var attraktiva och bestående som till exempel pärlor och ädla metaller, och senare pengar.
Det som är eftertraktat brukar bli dyrt, vilken valuta man än använder. Tekniska museet beskriver på sin hemsida hur människor blev tulpantokiga i Nederländerna under hösten 1636. Priserna rusade i höjden och en enda lök av en eftertraktad sort kostade till slut lika mycket som ett hus i centrala Amsterdam. Bubblan brast i februari 1637 och tulpanerna var plötsligt helt värdelösa.
Att värdera saker är svårt, men idag ser vi att klimatsmarta aktiviteter börjar bli värt mycket, och att nytillverkat material börjar bli dyrt.
Använd resurserna mer effektivt
Klimatförändringarna börjar bli så kännbart hotande att samhället aktivt styr mot ekonomiska fördelar med att undvika utsläpp, även i fastighetsbranschen.
Bättre lånevillkor, fler investerare, högre intresse från hyresgäster, lägre vakanser, krav i markanvisningstävlingar – helt enkelt en rad ekonomiska fördelar för att bygga och förvalta hållbart, med klimatnytta i fokus.
Signalerna är att tillsammans måste vi börja använda våra resurser effektivare. Att vi använder det vi har och bygger om och återbrukar istället för att producera nytt material och nya hus.
Vi sparar på det som är dyrt
En ny valuta som synliggör värdet av våra befintliga byggnader är avgörande för att värdet skall realiseras så att inte byggmaterial fortsätter bli till avfall.
Byggande och rivningar i Europa genererar mer än 400 miljoner ton avfall varje år. Det beror på att de flesta byggnader helt enkelt demoleras när man anser att deras livslängd är slut.
Enligt Ellen MacArthur Foundation, är det bara 20–30% av det här avfallet som återvinns eller återanvänds. Men detta avfall och medföljande utsläpp sker inte av en olycklig slump utan är följden av beslut som fattas längs vägen från byggnadens planering till dess demontering.
När vi har pengar att tjäna på att hushålla med material istället för att slösa så kommer vi att fatta annorlunda beslut. Men då måste vi synliggöra vad undvikna utsläpp är värt, för att börja värdera det.
För vem vill slösa med material och energi när det får kostsamma ekonomiska konsekvenser?
Synliggöra besparingen
Vi kanske inte skall börja räkna på hur många tulpanlökar en gedigen husstomme som kan återanvändas är värd, men väl hur mycket pengar. I Swecos nya rapport Urban Insight: Building the future through circular data, berättas om Blique Hotel, som skapades när en gammal kontors- och magasinsbyggnad bevarades och omvandlades till hotell.
Genom 3D-scanning fick man bra kontroll över alla befintliga material och uppskattade att 3600 ton CO2 sparades genom att återanvända material. När detta räknas om till pengar genom Trafikverkets schablonkostnad om 7 kr/kg CO2 blir klimatnyttan värd 2,5 miljoner Euro.
Dessutom värderades den ekonomiska nyttan av att inte behöva köpa nya dyra material till 8,6 miljoner Euro och till det kommer undvikna avfallskostnader om 63 Euro per m2.
I rapporten leker man med tanken att detta skalas upp till 1000 byggnader i Europa. Det ger en undviken kostnad om 11,5 miljarder Euro.
Anpassa systemen till nya valutan
För att realisera det värdet så behöver fler konkreta system i fastighetsbranschen följa efter. Sveriges allmännytta pekar på problemet med värderingen av fastigheter efter en upprustning.
Värdet på fastigheten bedöms olika beroende på vilka insatser som görs och där större renoveringar med fler åtgärder och mer nytt material kan höja värdet och höja hyrorna mer än upprustningar där det som är i gott skicka bevaras och återbrukade produkter används. Det gör att det blir ekonomiskt lönsamt att slösa istället för att spara.
Men det är ett gammaldags tänkande, och den nya CO2- valutan kommer säkert att ändra detta. I alla fall är min gissning att intresset för klimatnytta och resurseffektivitet kommer att vara mer bestående än för tulpanlökar.
Anna Joelsson
Hållbarhetschef Buildings, Sweco
Doktor i hållbara byggnader och expert på klimatstrategier.
Uppskattad föreläsare, workshopledare och rådgivare åt bygg- och fastighetsbranschen.
