Mårten Westberg, vd på Vd på European Institute of Behavioral Analysis.
Jag är en ur-stockholmare. Bor vid Drottninggatan. Pandemi eller ej, där är det aldrig tomt på folk. Min syster bodde tre år i Gällivare. Efter det tog det ett halvår innan hon klarade att gå på Drottninggatan. Hon kände att folkhavet var läskigt, nästan som om hon skulle drunkna.
Som beteendevetare forskar jag om hemarbetesrevolutionen som pandemin har orsakat. I en diskussionsgrupp om den enorma förändringen har jag lagt upp frågan ”växer eller krymper din längtan efter kollegorna”. Över hälften av svaren är att längtan krymper. Näst vanligaste svar är att längtan är konstant. Bara var femte svarar att längtan växer. Är vi på väg att bli norrlänningar allihop?
På Drottninggatan är det sällan någon kommer närmare någon annan än två meter. Vi går slalom allihop för att försöka undvika att komma i närheten av varandra. Före Covid väjde ingen förrän vi nästan nuddade varandra. I hissen frågar jag den ensamma herren om det är ok att åka med, fast han är ensam i en hiss som är byggd för tolv. Mellan hyllorna i mataffären backar vi för att släppa fram varandra. Så gjorde vi aldrig tidigare.
Den första dagen på kontoret kommer kännas som en fest, men hur många dagar tror du det tar innan du börjar längta efter att få jobba i lugn och ro? Jag tror det tar tre dagar. Efter tre dagar på kontoret kommer jag längta efter att få sätta mig där hemma och få mer gjort. Det är nämligen en väldigt tydlig insikt. De allra flesta är klart produktivare hemifrån än de var från kontoren.
Det är ingen helt ny kunskap. En kinesisk resebyrå upptäckte redan för sex år sen att de 900 som fick jobba hemifrån hann med 13 procent fler kunder. Då lät de alla sina 16 000 medarbetare välja om de ville jobba hemifrån. Och då gick produktiviteten upp med över en femtedel.
Något liknande har skett i Sverige det senaste året. Efter den första vågen av Corona var ett antal länder snabba att återgå till kontoren. Det var inte de länder där smittan var lägst; det var där chefen bestämmer. I Frankrike kändes kontoren ”som vanligt” i augusti/september. I oktober gick landet in i total lockdown. Även här finns det signaler att många företag kommer återgå till kontoren för att de högsta cheferna vill ha det på det sättet. Det är knappast ett hållbart skäl.
Vi kommer nog ha kontor framöver, men inte så som vi hade 2019. Kontoret där chefen hade ett hörnrum. Kontoret där storleken på ditt rum visade din plats i företagets hierarki. Kontoret där du lärde dig att se lagom upptagen ut. Kontoret där du stannade sent på kvällarna för att visa chefen hur ambitiös du var. Det kontoret kommer inte tillbaka.
Det senaste årets resultat visar att det kontoret aldrig var affärsmässigt. Om Sveriges alla arbetsgivare kan få mer gjort, till en lägre kontorshyra. Då gör marknadsekonomin och Adam Smiths ”osynliga hand” det gamla kontoret färdigt för museum.
Det nya kontoret kommer vara annorlunda eftersom pandemin och digitala arbetsverktygen förändrade vårt sätt att arbeta lika radikalt som livsvillkoren på jorden förändrades när en komet slog ner för 65 miljoner år sen. De glänsande kontorskomplexen mitt i city kan vara dagens Tyrannosaurus Rex och Spinosaurus. Precis som då kommer det finnas vinnare som trippar fram mellan svältande dinosaurier. Det blir väldigt spännande att se hur de ser ut.
Mårten Westberg
Vd på European Institute of Behavioral Analysis
