Fråga:
I vilken omfattning kan jag omplacera en fastighetsskötare?
Svar:
I ett rättsfall från så tidigt som 1929 slog arbetsdomstolen fast att en arbetstagare som är bunden av kollektivavtal ”är skyldig att mot avtalsenliga löneförmåner, som gäller för det arbete där han är anställd, utföra allt sådant arbete för arbetsgivarens räkning som står i naturligt samband med dennes verksamhet och kan anses falla inom vederbörande arbetares allmänna yrkeskvalifikationer”.
Denna princip är alltjämt gällande men avvikande reglering kan följa av kollektivavtal och personliga avtal. Principen från 1929 anger tre gränslinjer för arbetstagarens arbetsskyldighet – och således arbetsgivarens möjlighet att omplacera arbetstagaren inom ramen för anställningen.
- Arbetet ska ha naturligt samband med arbetsgivarens verksamhet, vilket normalt innebär att arbetstagaren är skyldig att utföra allt arbete som faller inom den verksamhet som arbetsgivaren faktiskt bedriver. Detta sammanfaller med kollektivavtalens tillämpningsområde och innebär att en tjänsteman normalt inte är skyldig att utföra arbete som faller under avtal för arbetare och vise versa. I det fall en arbetsgivare skulle ändra inriktning på sin verksamhet kan arbetstagarna bli skyldiga att utföra även nya arbetsuppgifterna som kommer i och med att verksamheten ändrar inriktning. Avgörande är här om de nya arbetsuppgifterna står i naturligt samband med den centrala verksamhet som kollektivavtalet i första hand syftar på.
- Det ska vara fråga om arbete för arbetsgivarens räkning. En arbetstagare är alltså inte skyldig att utföra arbete på så sätt så att han blir att anse som arbetstagare åt någon annan.
- Arbetstagaren kan endast åläggas arbete som faller inom dennes allmänna yrkeskvalifikationer, vilket innebär att arbetstagaren inte kan sättas på arbetsuppgifter som denne inte klarar av, tex på grund av bristande kompetens.
För tjänstemän är ovan nämnda princip också utgångspunkt. Dock är den allmänna uppfattningen att anställningsförhållandet för dessa arbetstagare vanligen är knutet till en viss befattning eller arbetsuppgifter och utrymmet att inom ramen för anställningen omplacera därför är mer begränsat. Någon rättspraxis som klart belyser detta finns inte att tillgå.
Kan man beordra arbete till andra arbetsplatser?
Vad gäller arbetsskyldighetens geografiska omfattning finns ingen generell regel. Normalt försöker man finna ledning i kollektivavtal eller personligt avtal, alternativt i praxis hos arbetsgivarens respektive bransch.
När det inte finns någon ledning i det ovan nämnda kan man utgå ifrån att anställningen inte är knuten till viss arbetsplats och att arbetsgivaren inom vissa ramar kan förflytta arbetstagaren.
Arbetstagaren är normalt skyldig att godta att placeras på annan arbetsplats på samma ort eller på ort som ligger nära. Med ort som ligger nära ska förstås ort på bekvämt pendlingsavstånd om inte annat framgår i det enskilda fallet.
Lisa Strandberg, förhandlare och rådgivare Fastigo
