En annan form av klimatkänslighet

Som relativt nybliven konsult med ett par års arbetserfarenhet – vi pratar år 2000 – fick jag förtroendet att initiera och driva ett FoU-projekt med arbetsnamnet Kunskapsbanken som gick ut på utveckling av it-stöd för kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsåterföring för projekterande konsulter. Konsultföretagen ville på det sättet kunna tanka av seniora medarbetare som börjat se fram emot pensionen.

Inom projektet ägnade jag mycket tid åt att förkovra mig inom kunskapsteori, databaslösningar, expertsystem och AI. Slutsatsen från förstudien blev att man behövde ägna tid och resurser åt att skapa en atmosfär, där seniora kollegor skulle vilja ta sig tid för att ägna sig åt kollegors frågor och besvara dem, snarare än att prioritera egna arbetsuppgifter.

Ett it-system skulle inte fixa biffen, hur omfattande, kraftfullt eller användarvänligt det än var. Det blev aldrig någon andra etapp av projektet eftersom jag ville snöa in på atmosfären medan finansiärerna hellre ville standardisera metadata i dokument.

Flera orsaker
Vi spolar fram några år, till ett projekt som jag känner till, där man utvecklade ett datalager med tillhörande webbgränssnitt åt en kund, där data från olika delar av verksamheten skulle aggregeras till värdefulla insikter. Det hela flög dock inte riktigt, i alla fall inte till de höjder som man hade hoppats på, eftersom

a) grunddata från källorna visade sig ha för dålig kvalitet,
b) alla ville ha tillgång till rätt information men ingen ville ansvara för registrering eller kvalitetskontroll av data, och
c) omorganisationer och personalomsättning gjorde att projektet gång på gång behövde omförankras hos inblandade intressenter.

Man kunde så klart ha berättigade synpunkter på it-lösningen i sig, men det gick också att känna av vissa grundläggande problem med orsaker i atmosfären snarare än i tekniken.

Gemensam nomenklatur
Spolar till nutid och zoomar till dagens digitala atmosfär inom den svenska fastighetsbranschen: det pågår minst tre relativt omfattande it-standardiseringsinitiativ inom olika kluster och konstellationer. Om vi zoomar ut lite till och får med de närliggande smarta städerna får vi ta till båda händernas fingrar för att hålla räkningen över dylika projekt.

Och då håller vi oss fortfarande inom Sverige. Samtliga initiativ har som delmål att slå fast en nomenklatur som bidrar till att lösa upp leverantörsspecifika system- och informationssilos. Samtliga är lovvärda och fullt förståeliga i sig, även om det kanske hade räckt med ett.

Fri tillgång till egna data
Det finns ett påtagligt, rättfärdigt och omättat behov hos fastighetsföretag som önskar fri tillgång till sina egna data för utveckling av tjänsteportföljer och effektivisering av verksamheter.

Men har systemleverantörerna ett lika naturligt incitament till att implementera och underhålla flera standardiserade gränssnitt till sina system? När många redan har egna öppna gränssnitt där det är möjligt att i princip göra samma saker?

Vem betalar?
Vad händer när ena standarden versionsuppdateras? Hur sannolikt är det att tillräckligt många uppdaterar sina system i tid, så att kunderna ska kunna dra nytta av de nya möjligheterna hela vägen? Och när nästa standard versionsuppdateras ett halvår senare? Vem betalar för den nödvändiga ständiga utvecklingen och för implementeringarna av standarderna i alla system, för vi vill väl inte att kommunikationsstandarder ska vara begränsande för innovation och digitalisering?

Lappa och laga
Nu kanske någon får för sig att jag är en it-fientlig bakåtsträvare och motståndare till standardiseringsprojekt, men icke!

Istället ser jag stora möjligheter för tjänster som går ut på att lappa och laga: integrationstjänster som skyfflar data mellan diverse versioner av API:er och konkurrerande nya och gamla, nationella och internationella standarder. Själv skulle jag vilja muta in byggnadsautomationsområdet där vi faktiskt har kommit en bit på väg med vår dataöverföringstjänst.

Mindre intelligent än du
Förresten ska vi, nästan tjugo år efter min initiala förtjusning över AI och Machine Learning själva ge oss in i den hajpade domänen.

Lite sent på bollen kan tyckas, men vi vet å andra sidan precis vad vi ska göra till en början: en snurra som gör tråkiga automatiserade saker med data från en undercentral nära dig. Jag garanterar dessutom att den blir åtskilligt mindre intelligent än er, kära läsare. Tror ni mig inte? Häng med på vår resa då, så får ni se själva!

Farhad Basiri
redaktionen@forvaltarforum.se

Farhad Basiri är vd för Iquest som tillhandahåller konsulttjänster inom utveckling och digitalisering av fastighetsverksamheter och utvecklar plattformslösningen Orbiq jämte systemstöd för hållbarhetscertifieringar.

Bli den första att kommentera "En annan form av klimatkänslighet"

Lämna en kommentar