Charlotta Szczepanowski, hållbarhetschef på Riksbyggen.
Du är väl nöjd med det hållbarhetsarbete vi gör säger min chef i en småirriterad, undrande ton. Nöjd, säger jag. Hur kan jag vara nöjd när vi är så himla långt ifrån ett hållbart samhälle och när vi på Riksbyggen har så mycket kvar att förändra?
Jag kommer förmodligen aldrig bli nöjd men jag är stolt. Jag är så stolt så jag nästan spricker!
Varför är det viktigt att inte vara nöjd? Det handlar om att ha en förståelse för att vi lever på ett sätt som inte är hållbart. Konkret menar jag att vi människor inte kommer finnas kvar på jorden om vi lever som vi gör i dag.
Jag menar att vi är helt beroende av planetens ekosystem och att 60 procent av ekosystemen är hotade på grund av att vi lever som vi gör. Jag menar att vi redan ser konsekvenserna av att planeten blir varmare och av att vi har skapat ett kemikaliesamhälle som gör att människor blir sjuka.
Jag menar att allt kommer bli värre om vi inte skapar en förändring. Jag menar att alla små viktiga förändringar vi gör, som att minska energianvändningen i våra fastigheter eller sätta solceller på taken, inte kommer att räcka. Vi måste skapa en mycket större förändring än så.
Ibland hör jag att vi som pratar om hållbarhetsfrågor är bakåtsträvare. Jag tänker att det är ju helt tvärtom. Vi som jobbar med hållbarhetsfrågor ser att vi måste utvecklas fort som bara den och att alla förändringar måste ta oss mot det hållbara samhället. Om vi fortsätter som vi gör kommer vi inte kunna ha tillväxt och mänsklig välfärd.
Vad är det då för förändring jag pratar om? Hur kommer det se ut när vi är framme? I det hållbara samhället bor troligen många av oss i riktigt täta städer där parkeringsplatser har bytts ut mot gröna ytor och platser att träffas på.
Energin till våra hus är helt förnyelsebar och troligen bor vi på lite mindre ytor än vad vi gör i dag. Vi äger inte lika många prylar eftersom modern IT gör att vi enkelt kan låna eller hyra saker som borrmaskiner och skridskor till barnen, när vi väl behöver dem.
Vi kör fortfarande bil och flyger men vi har rätt fordon och bränslen för den sträcka vi ska åka. Vi kanske inte äger fordonen själva och många fordon kommer att vara självkörande. Vid korta sträckor använder vi våra egna muskler, kollektivtrafiken eller nya fordon som går på el.
Maten kommer i större utsträckning bli hemkörd direkt till dörren och vi äter mindre kött än i dag. Lugn, det kommer att finnas alternativ. Vad sägs om en tilapiafisk som är odlad i ett slutet system eller varför inte en friterad gräshoppa?
Nöjda ska vi alltså inte vara men stolta ska vi vara och vi ska skryta om det vi gör! Det handlar om att äta elefanten i delar och att varje tugga är viktig.
Ni som förvaltar fastigheter ska vara stolta när ni minskar energianvändningen, förbättrar utemiljöerna så att ekosystemen mår bättre, när ni försörjer fastigheten med förnyelsebar energi, när ni gör det lättare att sortera avfall.
Och ni ska vara extra stolta när ni påverkar boende eller de som jobbar i era fastigheter så att de också hoppar på resan mot det hållbara samhället. Ni ska vara stolta och skryta. Men nöjda, det ska ni aldrig vara.
Charlotta Szczepanowski
Hållbarhetschef, Riksbyggen
