Vår fastighet ligger vid en trafikerad väg och några av våra hyresgäster klagar på trafikbuller, framför allt från stora lastbilar. Har vi som fastighetsägare verkligen ett ansvar för det? Frågan reds här ut av experten.
Det är inte helt ovanligt att en boende klagar på ljudnivån i bostaden. När ljudet kommer inifrån byggnaden, till exempel från en annan granne, är det rimligt att fastighetsägaren kan ha ett ansvar. Vad som kanske inte är lika självklart är att fastighetsägaren även kan vara ansvarig och skyldig att vidta åtgärder avseende ljud, till exempel trafikbuller, som kommer utanför byggnaden eller fastigheten.
Var regleras ansvaret?
I miljöbalken (1998:808) återfinns bestämmelser avseende en verksamhetsutövares ansvar för människors hälsa och miljö. Bland annat ska verksamhetsutövaren skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa mot skada eller olägenhet (2 kap 2 §) samt verka för att hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa (2 kap 3 §). Aktuella skyldigheter gäller dock i den utsträckning det inte skulle anses orimligt att uppfylla kraven varvid nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder ska ställas mot varandra i bedömningen (2 kap 7 §).
I 9 kap. 9 § som kompletterar ovan nämna hänsynsregler föreskrivs vidare att ägare till bostäder har att vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa. Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig (9 kap. 3 §). I 33 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd föreskrivs vidare att en verksamhetsutövare bland annat ska ge betryggande skydd mot buller.
Är en fastighetsägare en verksamhetsutövare?
Vem som åsyftas med verksamhetsutövare enligt bestämmelserna i miljöbalken ovan är inte närmare definierat i lag. I praxis har domstolarna dock konstaterat att det är den som har de faktiska och rättsliga möjligheterna att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter som ska anses vara verksamhetsutövare. Bedömningen ska göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet.
Mark- och miljööverdomstolen kom i mål nr. M 1975–20 fram till att en fastighetsägare skulle anses vara verksamhetsutövare och således rätt adressat när det gäller att tillförsäkra de boende en godtagbar inomhusmiljö i fråga om buller bland annat. En fastighetsägare anses således i aktuellt sammanhang vara verksamhetsutövare.
Gäller det även buller som kommer utanför fastigheten?
Ja. Domstolen konstaterade i fallet omnämnt ovan att ansvaret inte var begränsat till bullerkällor inom den egna fastigheten eller byggnaden, utan även buller från omgivningen.
Måste fastighetsägaren alltid vidta åtgärder vid klagomål om buller utifrån?
Nej, riktigt så enkelt är det inte.
Utgångspunkten är att det är väghållaren som i första hand ska föreläggas att utreda och utföra åtgärder för att minska buller som orsakas av trafik. I första hand är det därmed väghållaren för trafiken som har att utreda och vidta eventuella åtgärder för att reducera bullret som drabbar den aktuella byggnaden. Först om sådana utredningar vidtagits, och åtgärder inte är möjliga eller skäliga från väghållarens sida, bör ansvaret övergå på fastighetsägaren.
Vidare ska det vara fråga om bullernivåer som överskrider riktvärden avseende vad som anses utgöra god miljö. Enligt praxis tillämpas de riktvärden som anges i infrastrukturpropositionen för att bedöma om god miljö råder.
Nytta vs. kostnad
Om ansvar enligt ovan kan åläggas fastighetsägaren ska det vidare göras en bedömning om det är rimligt att kräva att fastighetsägaren vidtar åtgärder. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärderna i förhållande till kostnaderna.
För det fall att väghållaren inte är ansvarig, riktvärdena överskrids och det i övrigt får anses rimligt att fastighetsägaren vidtar åtgärder kan tillsynsmyndigheten (miljö- och hälsoskyddsnämnden i aktuell kommun) förelägga fastighetsägare att utreda, bekosta och vidta åtgärder för att varaktigt reducera bullret/ljudnivåerna.
Slutsats
En fastighetsägare bör därmed ta ett klagomål från en boende avseende ljud/buller på allvar då den klagande annars kan vända sig till tillsynsmyndigheten med sitt klagomål. Då bör ofta ett bättre alternativ för fastighetsägaren vara att i första hand utreda om det finns fog för klagomålet och om det finns några enkla åtgärder som kan vidtas för att få bukt med problemet.
Michelle Hjort Brodin
Advokat på Landahl Advokatbyrå
