Fastighetsägarens ansvar för nedskräpad fastighet

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har den 22 mars 2019 meddelat dom i ett mål avseende föreläggande för en fastighetsägare att städa upp nedskräpad fastighet.

Målet gällde i korthet ett föreläggande från en kommun till ett fastighetsägande bolag om att städa upp fastigheten från skrot och avfall som tillförts fastigheten av annan än fastighetsägaren.

Fråga som MÖD hade att ta ställning till i målet var om bolaget, i egenskap av fastighetsägare, var att betrakta som verksamhetsutövare i den mening som avses i miljöbalken och därigenom rätt adressat för förläggandet om uppstädning på fastigheten.

Miljöbalkens hänsynsregler
I miljöbalken finns det hänsynsregler som bland annat säger att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska även utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska det vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.

De i lagen angivna hänsynsreglerna och försiktighetsmåtten ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Vem är verksamhetsutövare?
Det uppkommer ofta frågor kring vem som är att anse som verksamhetsutövare enligt reglerna i miljöbalken och det som MÖD nu har prövat är i vilken mån ett fastighetsägande bolag, genom att underlåta att agera när annan skräpar ned på fastigheten, kan anses som verksamhetsutövare i förhållande till avfallet på fastigheten och därmed skyldigt att städa upp.

MÖD anför i domen att en grundläggande förutsättning för att någon ska betraktas som verksamhetsutövare är att denna ska ha faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder mot påstådda störningar och olägenheter. Bedömningen ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och är oberoende av eventuella civilrättsliga avtal.

Förvaring av avfall som någon annan än fastighetsägaren har placerat på en fastighet medför dock inte automatiskt ett ansvar för fastighetsägaren. Utan det krävs att fastighetsägaren har agerat, eller underlåtit att agera, på ett sådant sätt som är jämförbart med att denne har accepterat verksamheten.

Skrot- och avfallsverksamhet
I det aktuella målet som prövades av MÖD anger domstolen att det av utredningen i målet framgått att det under lång tid hade bedrivits skrot- och avfallsverksamhet på fastigheten.

På fastigheten hade det funnits en lokalhyresgäst som bedrev verksamhet, men lokalhyresgästen avvecklade sin verksamhet under 2014 och fastigheten städades då upp av bolaget och hyresgästen.

Under 2015 och 2016 fortsatte dock avfall och skrot att tillföras och den kommunala nämnden i fråga, som initialt beslutat om föreläggandet, hade inte kunnat identifiera vem eller vilka verksamhetsutövare som hade placerade avfallet på fastigheten mellan 2015 och 2016, och därför valt att rikta föreläggandet mot fastighetsägaren.

MÖD konstaterade inledningsvis att det hade funnits ett lokalhyres- och markupplåtelseavtal mellan bolaget och hyresgästen även efter uppstädningen 2014. Bedömningen av vem som hade haft faktisk och rättslig möjlighet att vidta åtgärder på fastigheten ansågs dock inte beroende av det civilrättsliga avtalet, utan avgörande var istället omständigheterna i det enskilda fallet.

MÖD konstaterade att utredning i målet visat att den aktuella hyresgästen hade uppehållit sig på fastigheten under åren 2015 och 2016, men också att ett antal andra oidentifierade personer har vistats på området under den aktuella tidsperioden. Utredningen gav sammantaget stöd åt nämndens uppgifter om att det inte hade varit möjligt att klarlägga vem eller vilka som hade placerat avfallet på fastigheten under åren 2015 och 2016.

Faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder
Frågan uppkom därmed om det fastighetsägande bolaget hade haft faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder mot dessa personer som hade uppehållit sig och bedrivit verksamhet på fastigheten.

MÖD anförde att ansvar för miljöfarlig verksamhet på en fastighet under vissa omständigheter kan falla tillbaka på den fastighetsägare som har upplåtit nyttjanderätt till marken, när det inte går att knyta avfallet till någon viss verksamhetsutövare.

I domen anges att det fastighetsägande bolaget fick information från nämnden redan 2014 om att fastigheten behövde städas upp och att det förelåg risk för markföroreningar men att bolaget trots detta lät skrot- och avfallsverksamheten fortsätta. MÖD ansåg att bolaget i egenskap av fastighetsägare haft faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder, till exempel genom att säga upp hyreskontraktet med hyresgästen, sätta upp stängsel eller avhysa obehöriga personer från fastigheten.

MÖD konstaterade mot denna bakgrund att genom att underlåta att agera fick bolaget anses ha accepterat den verksamhet som pågått på fastigheten. Vid dessa förhållanden ansågs därför bolaget, i egenskap av fastighetsägare, att betrakta som verksamhetsutövare i förhållande till avfallet på fastigheten.

MÖD fann sammanfattningsvis att nämnden hade haft fog för sitt föreläggande om uppstädning och att bolaget var att betrakta som rätt adressat.

Anna Wernerman

Anna Wernerman är advokat på Landahl Advokatbyrå och arbetar med frågor avseende mark- och miljörätt, fastighetsrelaterad affärsjuridik, fastighetstransaktioner och tvistelösning. Anna har bred erfarenhet av att bistå klienter i avtalsförhandlingar och i frågor kopplade till kommersiella fastighetsbestånd.

Bli den första att kommentera "Fastighetsägarens ansvar för nedskräpad fastighet"

Lämna en kommentar