Fastighetsbolagen är sämst i klassen på mångfald, enligt stiftelsen Allbright. Men i ett polariserat samhällsklimat behövs förståelse för allas vardag, så kallad perspektivtäthet. Klarar vår bransch av att leverera efter det behovet, frågar sig Sara Jacobsson.
När stiftelsen Allbright varje år publicerar sin rapport om hur svenska börsbolag klarar av sitt jämställdhetsarbete brukar fastighetsbranschen sticka ut, vår bransch har en bra könsbalanserad representation på alla nivåer, inklusive styrelsen. Men i år breddade Allbright sin undersökning till att omfatta även mångfald och där blev utfallet istället sämst i klassen för fastighetsbolagen. Det fick mig att börja reflektera över branschen.
Jag blev relativt nyligen introducerad för begreppet perspektivtäthet som tagits fram av Suzan Hourieh Lindberg för att just väga samman alla de faktorer som man som organisation behöver fokusera på för att framgångsrikt arbeta med mångfald. Framgångsrika bolag har en bred representation avseende ålder, etnicitet, bakgrund, könsidentitet och referensramar. Allt detta ger en organisations perspektivtäthet.
Vi vet såklart att när flera perspektiv blir inkluderade minskar vi risken att prata förbi just de målgrupper som vi önskar nå. Vi kan med hjälp av varandra och våra olika perspektiv prata med målgruppen istället för om. Detta kan även bidra till större chans att vi når den avsedda målgruppen och träffar rätt med våra investeringar. Även innovationskraften ökar om det finns fler perspektiv. Det finns det forskning som visar.
Men klarar vår bransch av detta?
I fastighetsbranschen och förvaltningsorganisationer är det, precis som för andra branscher, tydligt att de organisationer som förstår sina kunders behov också är de som klarar kriser och förändringar bäst.
I bostadsbolag med bestånd utanför citykärnorna finns det många goda exempel på när rekryteringar från de lokala boende ger effekt på skadegörelse, avfallshantering och trivsel och trygghet i allmänhet.
Vad är det som dessa bolag och organisationer gör som ger skillnad? Är det ett lönsamt sätt att driva fastighetsförvaltning och vad är det som ger skillnaden? Är detta den perspektivtätheten som Suzan Hourieh Lindberg menar ger affärsmässiga fördelar samtidigt som det bygger ett mer inkluderande samhälle? Jag tror att dessa bolag är på rätt väg. Att våga tänka och satsa långsiktigt på kundens behov.
God fastighetsförvaltning är att förstå kunden
Jag tror förvaltningsbranschen är något bättre än vad Allbright-rapporten visar om börsbolagen, men det saknas fortfarande mycket. I förvaltning värderas erfarenhet, det vill säga tid i branschen, men hur har vi det med andra referensramar? Förstår vi våra kunders behov? Har vi självinsikt kring hur våra egna fördomar begränsar våra affärsmöjligheter?
Som alltid landar god fastighetsförvaltning i att förstå kunden, ha ett strukturerat arbetssätt med fokus på det långsiktiga driftnettot och god beställarkompetens samt ordning och reda på våra avtal, byggnader, data, siffror och myndighetskrav.
Jag tror inte att det är fel att addera en smula högre grad av perspektivtäthet här, vad tror ni? Vi kanske till och med blir mer innovativa och lönsammare på kuppen!
Sara Jacobsson
Affärsområdeschef för Förvaltningsrådgivning på Svefa
