Tf VD Jehan Mansour är stolt över Gårdstensbostäder

Han började som trygghetsvärd i Gårdsten för tjugo år sedan. Nu är Jehan Mansour tillförordnad VD för Gårdstensbostäder och tacksam för möjligheten att få helhetsperspektiv.
– Jag är också stolt över att vi inspirerar fastighetsägare över hela landet.

De senaste fyra åren har Jehan Mansour haft rollen som förvaltnings- och säkerhetschef på Gårdstensbostäder. När tidigare VD:n Michael Pirosanto aviserade att han slutar, fick Jehan frågan om han även kunde vara tillförordnad fram till dess att ny VD är rekryterad.

– Jag blev väldigt glad över förtroendet. Jag har jobbat länge på Gårdstensbostäder och känner bolaget utan och innan, men den här rollen har gett mig nya perspektiv. VD måste förankra sina beslut hos flera instanser, som styrelse och ledningsgrupp. Man ska även hantera en större helhet och inte bara ”sin” del av verksamheten. Som förvaltnings- och säkerhetschef har jag en annan frihet där jag kan jobba på med mitt.

Vad är den största utmaningen med att vara tillförordnad VD?
– Att veta hur långt framåt man ska tänka – vilka bollar ska jag fånga upp, och vilka ska jag lämna till kommande VD? Men jag känner mig trygg med att ge stafettpinnen till Ulf Merlander i februari, säger Mansour som då går tillbaka till sin ursprungliga roll.

Hur hamnade du i fastighetsbranschen?
– Jag kom med syskon och föräldrar från Irak till Gårdsten 1997 och startade eget inom restaurangbranschen. Samtidigt har jag alltid gillat att meka med bilar, renovera och jobba med händerna. 2002 skulle Gårdstensbostäder satsa på trygghetsvärdar och när jag såg annonsen tyckte jag det lät som ett spännande uppdrag.

Trygghetsvärdar var något nytt då – vad var syftet?
– Vid den här tiden var Gårdsten ett av Sveriges mest otrygga bostadsområden, människor var rädda för att gå till tvättstugan eller bussen och Gårdstensbostäder såg att man var tvungen att göra något. Vår uppgift blev att finnas på plats när ordinarie personal gått hem, det vill säga från fyratiden till senare på kvällen. Men det fanns ingen färdig arbetsbeskrivning, utan vi fick ett stort förtroende att utveckla våra roller själva utifrån uppdraget att skapa trygghet.

Hur byggde ni upp arbetet?
– De första två åren låg fokus på att finnas på plats ute i området och eskortera människor från punkt A till B på kvällstid, till exempel från bussen och hem. Liksom att hålla koll på vad de unga sysslade med och försöka bygga tillit. Vi såg också att vi kunde hjälpa till med olika praktiska saker som var akuta; om någon fastnat i hissen eller fixa när strömmen gått. Bolaget såg till att vi fick olika snabbutbildningar som passade när det gällde enklare serviceåtgärder.

Hur reagerade de unga i området?
– I början var det tufft, för de uppfattade oss som minipoliser och ”golare”. Men vi var envisa, byggde långsamt upp en relation där vi å ena sidan var tydliga med att sätta gränser men samtidigt kunde hjälpa dem att laga en trasig cykel eller något annat. Och även om vi kanske kört ut någon från någon källare, kunde vi senare hjälpa deras mamma som fått något fel på spisen och inte kunde laga mat. Det skapade förtroende.

För fyra år sedan blev du förvaltnings- och säkerhetschef. Vilken är den största skillnaden?
– Att jag inte är ute i områdena eller hemma hos hyresgästerna på samma sätt. Nu arbetar jag mer strategiskt, med ett huvudansvar för en förvaltningsavdelning och säkerhetsfrågor ur olika perspektiv, både när det gäller personal och hyresgäster. Där ingår till exempel trygghetsgruppen.

Hur vill du vara som chef?
– Jag vill vara lyhörd, liksom ha en rak och tydlig kommunikation. Mina medarbetare ska känna sig trygga med att komma till mig om det är något – jag gillar inte hierarkiska organisationer. Tillitsbaserat ledarskap är viktigt, jag tror på eget ansvar och vill inte gå in och detaljstyra någon.

– Jag hade själv inte kommit så långt som jag gjort om inte vår VD Michael Pirosanto trott och satsat på mig. Det är så otroligt viktigt att man som ledare ger sina medarbetare förutsättningar och utrymme att växa och utvecklas.

Vilka erfarenheter har format dig mest som ledare?
– Alla personer som jag jobbat med har påverkat mig – människors behov är viktiga för mig. Min uppväxt har självklart också stor betydelse, eftersom jag och mina syskon tidigt fick lära oss att ta ansvar.

Har du samma drivkrafter då som nu?
– Absolut! Jag vill vara med och påverka samhället, hjälpa människor och göra skillnad. Det får jag fortfarande göra och jag har världens roligaste jobb. Det är en fantastisk känsla att se den utveckling Gårdsten haft och att vi inte längre finns på polisens lista över särskilt utsatta områden. Vi har kunnat stötta och följa stökiga unga till ett vuxenliv där de idag är lärare, ingenjörer, poliser. Att få bidra till framtidstro känns otroligt meningsfullt.

Vilka utmaningar ser du framöver?
– Kriminaliteten har blivit mycket mer våldsam och dödlig och kryper ner i åldrarna på ett mycket oroande sätt. Som fastighetsbolag kan vi göra många saker för att förhindra den här utvecklingen, vilket vi också gör. Men för att vi ska lyckas så bör även skolan ta större ansvar för att eleverna ska nå målen och kunna gå vidare.

– Inflationen, räntorna och byggpriserna är också en utmaning som påverkar hela branschen. Vi behöver underhålla våra fastigheter.

Jehan Mansours tips för att öka tryggheten och inkluderingen i ett bostadsområde:

• Att erkänna att man har ett problem är nummer ett. Liksom att inse att det inte är ”någon annan” som ska fixa problemen. En fastighetsägare har ett stort ansvar och stora möjligheter att påverka. Ta på dig ledartröjan!
• Om ni är flera olika fastighetsägare i ett område – skriv samverkansavtal om vilket ansvar ni ska ta. Samarbeta med närings- och föreningsliv för att ordna aktiviteter, praktik- och jobbmöjligheter. Samverka med skolan om exempelvis läxhjälp.
• Att inkludera de boende är A och O för att lyckas, men det kan vara klurigt att nå dem. Ett jättebra tips är att arrangera olika aktiviteter och särskild barnvänliga sådana – hyr hoppborg, popcornmaskin och tänd grillen! Kommer barnen, kommer även föräldrarna. Fånga upp de vuxna, visa dem kartor över området och be dem markera var de känner sig otrygga och varför. Då är dialogen igång!

Text: Pernilla Fredholm
redaktionen@forvaltarforum.se