Bledar på Stena skapar trygghet där han själv växte upp

För relationsförvaltaren Bledar Zuta har fastighetsbranschen inte främst handlat om hus utan om människor. I dag arbetar han med att bygga trygghet, skapa engagemang och ge barn och unga bättre förutsättningar hos Stena Fastigheter, i samma områden där han själv växte upp.

Att Bledar Zuta skulle bli förvaltare i samma bostadsområde där han växte upp hade han inte kunnat föreställa sig.

– Jag växte upp i området Hermodsdal i Malmö, och det var rätt stökigt med kriminalitet och trångboddhet. Jag själv var lite strulig.

Vändningen för Bledar Zutas del började med att några yngre i området bråkade med en vaktmästare från Stena Fastigheter. Bolaget valde då att skapa en grupp med unga som ville förändra området. De började träffas regelbundet, fick lära sig hur samhället fungerade och så småningom erbjöds de sommarjobb.

– Jag var med där, och det var första gången vuxna verkligen lyssnade på oss. De kom inte med färdiga lösningar, utan frågade vad vi behövde. Det blev min första kontakt med fastighetsbranschen.

Vad gjorde du sedan?

– Jag gick gymnasiet och pluggade statsvetenskap. Sedan fick jag jobb som utvecklingssamordnare på Allaktivitetshuset Hermodsdal som var ett kommunalt uppdrag.

Du har fortsatt jobba i samma område hela tiden?

– Ja, dels i grundskolan där, men också i ett brottsförebyggande program. Alla mina jobb i kommunen har handlat om barn, unga och områdesutveckling, och alltid i samverkan med Stena Fastigheter faktiskt. För några år sedan blev en tjänst som relationsförvaltare ledig hos Stena, som jag sökte och fick.

Vad innebär din roll som relationsförvaltare?

– Jag jobbar dels med Hermodsdal men även några andra områden, med uppdraget att skapa trygga och trivsamma bostadsområden genom relationer. Jag samverkar med skolor, föreningar, polis, kommun och andra fastighetsägare, bland annat kommunala MKB. Det kan handla om att bygga upp föreningsliv, starta aktiviteter för barn, utveckla föräldrastöd eller skapa mötesplatser. Ingen dag är den andra lik!

Hur använder du dina tidigare erfarenheter i din roll?

– Dels har jag ju växt upp själv i Hermodsdal. Jag har erfarenhet från skola, brottsförebyggande arbete och sociala insatser. Det gör att jag kan se mönster tidigt; vilka barn som riskerar att hamna fel och vilka strukturer som saknas. Men det viktigaste är förmågan att lyssna. Man kan aldrig ta ett färdigt koncept från ett område och plantera det i ett annat, för alla platser har olika förutsättningar. Jag har också lärt mig att utmaningarna förändras över tid.

Vilka utmaningar ser du framför dig, utifrån din roll?

– En stor utmaning är självklart de dåliga förebilder som finns, men också att få alla aktörer att dra åt samma håll. Samtidigt ser jag hur administration och rapporteringskrav ibland tar kraft från det faktiska arbetet, särskilt för ideella föreningar. Där borde det gå att hitta bättre och enklare lösningar.

Vilka är de viktigaste frågorna för dig?

– Att barn och unga får likvärdiga uppväxtvillkor. Alla har inte vuxna som kan hjälpa till med läxor, simning eller aktiviteter. Därför försöker vi sänka trösklarna genom kostnadsfria verksamheter och lättillgängliga mötesplatser.

Vad är din drivkraft?

– Att kunna göra skillnad! Sedan jag själv blivit förälder har den drivkraften blivit ännu starkare. Ett barn väljer inte var det föds, men samhället kan välja att skapa bättre möjligheter för barnen.

Vad är det roligaste med jobbet?

– När man ser att något man varit med och byggt faktiskt förändrar liv. Som när barn vågar drömma större – eller när ett område börjar kännas som ”mitt område” för de som bor där. Jag minns också en kille som var med i ett projekt med en framtidsskola och fick frågan första dagen vad han ville bli. ”Kriminell”, svarade han. När det gått några dagar sa han att han ville bli socionom, och det gjorde mig jätteglad.

Vad ser du mest fram emot just nu?

– Invigningen av en ny dansstudio i området, där träning, hälsa och gemenskap möts både för barn, ungdomar och vuxna. Just dans har varit efterfrågat, och då passar vi på att få med ett helhetsperspektiv när det gäller hälsa.

Text: Pernilla Fredholm
redaktionen@forvaltarforum.se