Det frågar sig Robin Rushdi Al-Salehi, hållbarhetsförvaltare på Hemsö, i en krönika om snöskottning.
Snö. Det vita kalla pulvret, gråa sörjan eller vackra glimrande täcket. Vi har alla en särskild relation till snö och effekterna av att den lägger sig lite varstans i våra städer. Snö är nog ett av de mest omtalade ämnena under vinterhalvåret. Inte konstigt egentligen då den slår ut så mycket av vår kollektiva vardag.
En fråga som jag ställer mig är vad är det egentligen vi gör varje år när snön faller? Vilka premieras vid snöskottning, vilka transportslag får komma fram och vad gör vi av snön? Vilka behov och problem löses och vilka negligeras?
I städerna ges bilismen uppenbar förtur. Alltid och överallt. Speciellt på alla de platser där det inte vistas tusentals personer som själva kan trampa ner snön till obefintlighet.
I vintras gick jag i kvarteren runt Östermalm i snö och is som jag själv skulle kunna tänka mig att skotta om jag hade en skyffel tillhands. I området finns en stor representation av äldre med kryckor, rullatorer och barnvagnar som försökte ta sig fram i snön. Ser det ut som det gjorde på Östermalm så kan jag bara tänka mig hur dålig skottningen är på andra platser som är mindre bemedlade. Det var ett skrattretande skämt. Speciellt när man såg bilarna svischa förbi obehindrat.
Själv pendlar jag mellan Uppsala och Stockholm. En resa på en timme som lätt kan bli två timmar under detta halvår om man har riktig otur. Folk knuffas, trängs, förseningar och allmän frustration. Ska arbetsgivarna kanske be sina anställda jobba hemifrån istället för att spara på all den onödigt negativa energin? Vilka effekter har detta egentligen på hela samhällsekonomin?
En annan aspekt av det hela är att snö faktiskt kan vara en resurs om man vet hur man kan använda den. Ta Sundsvalls sjukhus till exempel som lagrar snön och använder den som kylmedel för hela sjukhuset under sommarhalvåret. Elanvändningen har minskat från 900 MWh till ungefär 65 MWh per år och det innebär också att inga köldmedier som freoner behövs. Ytterligare ett plus är att snön renas från olja och annat spill och att resterna hamnar på deponi istället för i naturen. Det är även en vinst ekonomiskt. Detta kan säkert någon sakkunnig beskriva och förklara mycket bättre än jag någonsin kan, men tanken har vi nog alla haft. Kan vi spara pengar genom att använda snön? Garanterat. Läs mer på Region Västernorrland.
Så då ställer jag frågan igen: Vem är staden till för egentligen? Människan och naturen eller bilen? Hur ser vi på situationen och hur löser vi den? Försöker vi uthärda eller kan vi tänka innovativt? Om vi verkligen behöver ett ekonomiskt incitament för att tänka längre än vad vi gör idag så är ju detta ett faktum. Den enskilt bästa åtgärden för att lyfta svenskt näringsliv är ingen skattelättnad, hur stor den än må vara, utan en fungerande kollektiv vardag. Tid, energi, pengar och frustration. Detta skulle vi alla spara på om vi förvaltade staden bättre.
Robin Rushdi Al-Salehi
Robin Rushdi Al-sálehi såg ett behov och skapade sin egen tjänst som Hållbarhetsförvaltare och arbetar i dag med att få med hållbarhetsarbetet i det operativa arbetet på Hemsö Fastighets AB. Robin har vunnit en rad priser och utmärkelser för sitt hållbarhetsarbete, bland annat utsågs till Årets Clarence Moberg pristagare av Samhällsbyggarna 2017.
