Under de senaste åren har en stor del av diskussionen om energieffektivisering kretsat kring ett enda begrepp: EPBD.
EU:s reviderade direktiv om byggnaders energiprestanda har väckt starka känslor. Debatten har handlat om tvingande renoveringar, miljardkostnader och oro för hur fastighetsägare ska klara de nya kraven. Samtidigt pekar mycket på att den svenska implementeringen blir betydligt mindre långtgående än många först befarade.
För många är det ett glädjebesked. För mig väcker det en annan fråga. Har vi verkligen låtit ett EU-direktiv bli den viktigaste drivkraften bakom energieffektivisering?
Om svaret är JA har vi missat något grundläggande. Den största vinsten med att minska energianvändningen har aldrig varit att uppfylla ett regelverk. Den har alltid varit att skapa bättre fastigheter. Fastigheter med lägre driftkostnader. Fastigheter som klarar framtidens energisystem. Fastigheter som står starkare när energipriserna svänger. Fastigheter med högre värde och bättre konkurrenskraft. Det är därför vi ska energieffektivisera – inte för Bryssels skull.
Sverige har länge varit ett föregångsland. Våra flerbostadshus är redan bland de mest energieffektiva i Europa och våra bostadsbolag har under decennier utvecklat arbetssätt för driftoptimering, digital styrning och systematiskt energiarbete. Det är inte ett resultat av tvingande EU-regler. Det är resultatet av kompetens, långsiktighet och ett professionellt förvaltarskap.
Därför vore det olyckligt om en mindre skarp implementering av EPBD leder till slutsatsen att vi nu kan slå av på takten. Tvärtom – det finns flera starka skäl att fortsätta.
Elektrifieringen av samhället ökar belastningen på våra elnät. Effektbristen är redan en verklighet i många regioner. Klimatförändringarna ställer nya krav på våra byggnader samtidigt som energikostnaderna fortsatt är en av de största påverkbara utgiftsposterna i fastighetsförvaltningen. Ingen av dessa utmaningar försvinner för att ett direktiv skrivs om.
Här tror jag också att vi behöver förändra vårt sätt att prata om energieffektivisering. Alltför ofta beskrivs den som en kostnad för att uppfylla ett myndighetskrav. Men de mest framgångsrika projekten jag möter drivs sällan av lagstiftning. De drivs av viljan att skapa bättre ekonomi, bättre drift och bättre fastigheter. Det är en viktig skillnad!
För den som energieffektiviserar för att klara nästa lagkrav kommer alltid att fråga: Vad är det minsta vi behöver göra?
Den som energieffektiviserar för att stärka sin verksamhet ställer i stället frågan: Vad är det smartaste vi kan göra?
Det är där framtidens fastighetsbransch kommer att skilja vinnare från förlorare. Lagkrav och regelverk förändras. Politiska majoriteter skiftar. Men fysikens lagar är desamma. Den billigaste kilowattimmen är fortfarande den som aldrig behöver användas.
Den dag vi slutar energieffektivisera för att EU kräver det och börjar göra det för att vi själva ser värdet – är den dag omställningen på allvar har lyckats!
Oskar Scheiene
Energi & Miljöchef på Bostadsbolaget
