Områdesutveckling – en långsiktig fokuserad samverkan

Det behövs inget stort investeringsprojekt för att driva eller initiera platssamverkan – bara insikt om att samverkan kan göra alla till vinnare. Men vem ska ha ansvar? Kicki Björklund hittar inspiration i New York.

Arbetet med att utveckla våra utsatta områden har visat på en särskild utmaning med att olika fastighetsägare har olika ambitioner för underhåll och utveckling av utemiljön.

Att fastighetsägarens ansvar för utemiljön följer fastighetsgränsen gynnar inte områdesutvecklingen. Det blir ett stort problem om någon fastighetsägare försummar sitt arbete. Det drabbar omkringliggande fastighetsägare och i slutändan de boende.

Ett exempel
Ett tydligt exempel i den mindre skalan upplevde jag som affärsområdeschef i det privatägda bostadsföretaget John Mattson med sina bostäder i Larsberg. Bolaget skötte grönytorna på ett utmärkt sätt men i området fanns ett centralt parkområde som för de boende uppfattades som en självklar del av bostadsområdet. Parkområdet ägdes av kommunen som hade en skötselnivå med lägre ambition än bostadsföretagets.

I enkätsvar från de boende blev det uppenbart att de såg området som en helhet och man ansåg att även parken skulle ha en god skötsel. För att förenkla förvaltningen och öka kundnöjdheten skrevs ett avtal mellan bostadsföretaget och kommunen där det privata företaget skötte marken och fick disponera den för aktiviteter för de närboende.

Genom att det i detta fall bara var två parter, bostadsföretaget och kommunen var det enkelt att få till en ändamålsenlig områdesförvaltning, en form av enkel platsutveckling.

Splittrad ägarbild
Men bostadsområden kan ha en mycket mer splittrad bild för fastighetsägandet. Kvartersmarken med sina byggnader ägs vanligen av privata eller offentligt ägda fastighetsbolag medan allmänplatsmark vanligen ägs av det kommunen. För att uppfatta ett område tryggt och attraktivt måste hela området skötas på ett bra sätt.

Skräpplockning, klottersanering, gräsklippning och grusupptagning behöver skötas sammanhållande för området för att människor ska uppfatta att området är omhändertaget. Det hjälper inte att kommunen plockar skräp på sin fastighet om övriga fastighetsägare struntar i detta eller omvänt. Ju fler fastighetsägare och ju fler avdelningar i kommunen som ansvarar för allmän plats desto större problem i samordning.

Det är då vi behöver en mer utvecklad form av platssamverkan. Det behövs alltså inget stort investeringsprojekt för att driva eller initiera platssamverkan bara insikt om att samverkan kan göra alla till vinnare.

Trygga mötesplatser
Det är de som bor och verkar i området som är vinnare om ett område förvaltas och används på ett ändamålsenligt sätt. Det gynnar fastighetsägarna och huvudmännen för allmän platsmark både på kort och lång sikt både genom effektivare användning av resurser och ökade värden.

Särskilt viktigt är det att det finns trygga och ändamålsenliga mötesplatser; torg och parker och att det finns aktiviteter och målpunkter som lockar olika grupper att använda området. Frågan är hur samverkan kan organiseras, vem ska ha ansvar för förvaltning av den yttre miljön i området.

New York inspirerar
Nyss hemkommen från en studieresa med Tryggare Sverige i New York har jag anledning att reflektera över vad vi kan lära av deras resa i samma fråga. I New York har man valt att sätta upp fristående organisation som får ansvaret för området. I dessa BIDs, Business Improvement Districts, betalar staden och fastighetsägarna avgift efter en överenskommen fördelningsnyckel.

Det blir som en extra områdesavgift eller lokal ”fastighetsskatt” för att få en samordnad förvaltning. Vinsten för fastighetsägaren är att områdets attraktivitet ökar och det blir lättare att locka lokalhyresgäster samtidigt som boende känner sig tryggare i området.

Anledningen att systemet fungerar är rimligen att varje fastighetsägare genom samverkan får ut mer värde av sina pengar än annars. På sikt har det också visat sig att engagemangen i området ökar och man får en positiv spiral med minskade kostnader och ökade värden som också lockar nytt kapital till området.

Långsiktig utveckling
I Sverige tar i regel det offentliga ett större ansvar för områdesutvecklingen. I New York är stadens engagemang mindre och fastighetsägarna tar ett större ansvar för områdesutvecklingen. En BID i New York är lagreglerad och framför allt grundad i en affärsmässig utveckling av ett område.

Tror att vi kanske behöver tänka mer affärsmässigt och långsiktigt när vi arbetar med utvecklingen i våra områden. Varje område är olika varför modellen för områdesutvecklingen måste anpassas efter målet, storleken på området och formen för styrning.

Fyra saker som jag anser är viktiga för att lyckas i områdesutvecklingen är:

• att alla är överens om det långsiktiga målet med områdesutvecklingen,
• att det aktuella området är sammanhängande och uppfattas som en enhet,
• att förvaltningen överlåts på en fristående part med tydligt uppdrag som kan ta ett enhetligt grepp om utvecklingen,
• att arbetet får långsiktigt förutsättningar och att åtaganden kvarstår för deltagande fastighet även vid ägarbyte.

Kicki Björklund
Tekn.dr. och styrelseledamot
Stiftelsen Tryggare Sverige