För cirka ett år sedan ringde en säkerhetschef vid ett stort företag till mig sent en fredag kväll. Han var upprörd för att någon okänd hade skickat ett sms till företagets vd och skrivit: Vet du om att en person i din ledningsgrupp är dömd för sexbrott? Detta var alltså ett bra tag innan #MeToo-rörelsen drog igång och föga anade jag då vilken relevans våra slutsatser och beslut skulle komma att få idag, ett år senare.
Då var säkerhetschefens första känsla att vi med förenade krafter borde försöka finna ut vem som skickat detta ”nidings-sms” och förstört fredagsmyset för företagets vd. Mitt motförslag var att strunta i vem som skickat detta och istället fokusera på den eventuella sanningshalten i sms:et och agera utifrån detta.
