Den viktigaste digitala investeringen en fastighetsägare kan göra i dag är kanske inte nästa system. Det är att säkerställa att informationen om fastigheten fortfarande går att förstå, använda och utveckla när det systemet en dag är borta.
Fastigheter byggs för att stå i decennier. IT-system gör det inte.
Ett fastighetssystem kanske används i tio till femton år. Ett ekonomisystem byts ut. Ett ärendehanteringssystem ersätts. Nya AI-plattformar kommer och går. Leverantörer köps upp, byter strategi eller försvinner från marknaden. Men fastigheten finns kvar.
Därför borde vi kanske ställa en annan fråga än den som ofta dominerar digitaliseringsdiskussionen:
Hur säkerställer vi att informationen om våra fastigheter kan fortsätta skapa värde under hela fastighetens livscykel? Inte bara under nästa upphandling. Inte bara under nästa systeminförande. Utan under de kommande 50 åren.
Från systemcentrering till informationscentrering
Historiskt har många fastighetsägare organiserat sin information utifrån de system som råkar användas för stunden. Ritningar ligger i ett system. Hyresinformation i ett annat. Teknisk dokumentation i ett tredje. Driftdata i ett fjärde.
När ett system ska bytas uppstår därför ofta samma problem:
Informationen finns kvar men verksamheten har svårt att komma åt den, förstå den eller återanvända den. Resultatet blir kostsamma migreringar, dubbelregistrering och beroenden till enskilda leverantörer. Problemet är sällan att informationen saknas. Problemet är att den inte är tillräckligt interoperabel.
Interoperabilitet handlar inte bara om teknik
När begreppet interoperabilitet nämns tänker många på integrationer och API:er. Men den verkliga utmaningen ligger ofta högre upp.
Två system kan vara tekniskt integrerade och ändå inte förstå varandra. Om begrepp, identiteter, klassificeringar och informationsstrukturer skiljer sig åt kommer informationsutbytet alltid att bli skört.
I dag finns flera etablerade standarder, klassifikationssystem och ontologier som försöker lösa delar av detta. Några av de viktigaste är:
- ISO 19650
- IFC
- RealEstateCore
- CoClass
- Fi2
De är viktiga. De skapar inte bara tekniska gränssnitt. De skapar ett gemensamt språk. Men de kommer sannolikt inte att vara statiska, och det är inte säkert att dagens versioner överlever i 50 år. Därför behöver även standarder, klassifikationer och informationsmodeller kunna utvecklas och bytas ut över tid.
AI gör frågan ännu viktigare
Under den senaste tiden har fokus flyttats mot AI. Många organisationer diskuterar vilken modell eller plattform som ska användas. Men den avgörande frågan är sannolikt en annan:
Vad behöver vi flytta om vi vill byta AI-leverantör om två år?
Om verksamhetens kunskap finns inlåst i en specifik plattform uppstår samma problem som tidigare generationers systeminlåsningar. Fast ännu snabbare.
Fastighetsägaren behöver därför äga och förvalta:
- sin information
- sina begrepp
- sina regler
- sina processer
- sina instruktioner
- sina verksamhetsförmågor
AI-modeller kommer att bytas ut. Verksamhetskunskapen behöver bestå.
Från data till förmåga
I många digitaliseringsprojekt diskuteras data som ett mål i sig. Men data har egentligen inget egenvärde. Värdet uppstår först när informationen kan användas för att stödja verksamhetens förmågor.
Det kan till exempel handla om:
- uthyrning
- kundservice
- underhåll
- energioptimering
- investeringsplanering
- klimatrapportering
- AI-stödda arbetsprocesser
Det är därför framtidens informationsarkitektur bör utgå från verksamhetens förmågor snarare än från enskilda system.
En informationsstrategi för nästa generations fastighetsägande
Om vi blickar 50 år framåt är det osannolikt att dagens system finns kvar. Det är lika osannolikt att dagens AI-plattformar gör det.
Det som däremot behöver bestå är förståelsen för:
- vilka fastigheter som finns
- hur de är uppbyggda
- vilka avtal som gäller
- vilka relationer som finns till kunder och leverantörer
- hur verksamheten fungerar
Fastighetsägare som bygger sin digitalisering kring tillgänglig och interoperabel information skapar därför inte bara bättre integrationer.
De bygger ett långsiktigt digitalt arv. Ett arv där systemen kan bytas ut när marknaden förändras, samtidigt som verksamhetens kunskap, historik och förmågor finns kvar.
Kanske är det därför vi borde prata mindre om öppna system och mer om tillgänglig och interoperabel fastighetsdata. För det är inte systemen som ska leva i 50 till 100 år. Det är fastigheten.
Henrik Smidskog & Malin Lampa
TechSeed
