September är här och då börjar många av oss tänka på höststädning. Blomrabatter rensas, perenner klipps ner och gräsmattor trimmas inför vintern. Men det som för oss ser ut som ordning och reda kan för våra pollinatörer innebära att både maten och bostaden försvinner.
Just nu går många av våra vilda bin, humlor, blomflugor och fjärilar in i den mest kritiska perioden på året.
Under våren talar vi ofta om vikten av att skapa blomning för pollinatörer. Men lika viktigt är det som sker på sensommaren och hösten. För många arter är det nu de samlar de sista energireserverna som ska räcka genom vinterdvalan eller för att nästa generation ska överleva.
Problemet är att tillgången på blommande växter ofta minskar kraftigt just när behovet är som störst.
Höstens blomning är lika viktig som vårens
Ljung, kärleksört, väddar, röllika och sena höstastrar är exempel på växter som kan erbjuda pollen och nektar långt in på hösten. För en människa kan en enskild planta verka obetydlig, men för ett sent aktivt vildbi kan den vara skillnaden mellan överlevnad och svält.
Det är också därför forskare och myndigheter lyfter fram behovet av blomning under hela säsongen, från tidig vår till sen höst. Pollinatörer behöver inte bara mat under en kort period. De behöver ett sammanhängande smörgåsbord genom hela året.
För fastighetsägare finns här en stor möjlighet. Vi förvaltar stora arealer mark och kan påverka vilka växter som finns i stadsmiljöer och på campusområden. Det handlar inte om att göra om varje gräsyta till en blomsteräng, utan om att skapa variation och kontinuitet.
Låt naturen städa sig själv lite mer
Många av höstens viktigaste åtgärder handlar faktiskt om att göra mindre.
En gammal fröställning kan vara vintermat för fåglar. En vissen växtstjälk kan bli övervintringsplats för insekter. Löv som lämnas kvar under buskar kan skydda både marklevande arter och jordens mikroliv.
När vi städar bort allt organiskt material riskerar vi samtidigt att städa bort de livsmiljöer som många arter är beroende av.
Förvaltning för biologisk mångfald handlar därför inte alltid om att tillföra mer. Ofta handlar det om att våga lämna kvar något.
Små ytor kan göra stor skillnad
En vanlig invändning är att den egna marken är för liten för att göra skillnad. Men biologisk mångfald fungerar sällan så.
I städer och tätorter är ett av de största problemen att livsmiljöer är fragmenterade. Pollinatörer behöver kunna röra sig mellan olika områden för att hitta mat, skydd och partners. Därför kan en blommande innergård, en takterrass, några träd eller en liten plantering fungera som viktiga ”stegstenar” i landskapet.
När många aktörer gör lite var blir effekten stor tillsammans.
Från blomstrande rabatter till naturpositiva fastigheter
Biologisk mångfald har på kort tid gått från att vara en miljöfråga till en strategisk fråga för företag. EU:s hållbarhetsregleringar, ökade krav från investerare och nya rapporteringskrav gör att allt fler verksamheter behöver förstå sin påverkan på naturen.
Men arbetet börjar sällan med avancerade modeller eller omfattande analyser. Det börjar ofta med att se sin närmiljö med nya ögon.
Vilka växter finns på våra gårdar? Finns det blomning under hela säsongen? Gynnar vi inhemska arter? Hur sköter vi våra grönytor?
Och kanske viktigast av allt: vad skulle hända om vi lät naturen få lite mer plats?
Hösten är ingen slutpunkt
När sommaren går mot sitt slut kan det vara lätt att tro att naturens arbete är över för året. Men för pollinatörerna är hösten snarare en förberedelse inför nästa säsong.
De beslut vi tar nu avgör vilka arter som kommer att finnas kvar nästa vår.
Så innan sekatören åker fram och de sista blommorna försvinner kan det vara värt att stanna upp en stund. Den där blommande ljungen eller den vissnande perennen kanske inte ser så märkvärdig ut.
Men för en humledrottning på väg mot vintervilan kan den vara ovärderlig.
Alice Bocké
Hållbarhetsspecialist
AkademiskaHus
redaktionen@forvaltarforum.se
