Många spekulerar om ett helt nytt sätt att leva och umgås, men jag är övertygad om att de flesta av oss längtar efter att ses, skriver Björn Reimers, vd på Real Fastighetssystem.
Då är hösten här eller i alla fall på gång. Den närmaste tiden vi har bakom oss är nog den märkligaste jag upplevt. En tid när ordet frihet fick någon form av motsatt betydelse. Många av oss som redan innan corona förstått vitsen med att digitalisera våra arbetsmiljöer har ju haft möjligheten att vara flexibla när det gäller var, när och hur vi jobbar. Andra fick ställa om snabbt. Att jobba hemifrån eller från sommarstugan har för en del varit en priviligierad frihet.
Efter den här våren när man tvingats vara hemma, när kontoret varit bannlyst område, känns ”friheten” som ett slags gissel. Väldigt många jag pratat med har verkligen längtat tillbaka till kontoret och sina arbetskollegor efter semestern. Vad händer då, jo Folkhälsomyndigheten rekommenderar att vi fortsätter jobbar hemifrån, inte åker kollektivt och givetvis håller avstånd.
Personligen har jag kunnat varva mellan att jobba hemma och besöka kontoret. På vår arbetsplats har det varit frivilligt att jobba hemma även om det varit en rekommendation. Eftersom vi är sociala djur behöver vi kontakten med andra, inte bara via digitala plattformar.
Ändå säger många att de kan tänka sig att fortsätta jobba hemifrån när pandemin väl är över. Jag är tveksam. Jag är också tveksam till om vi varit mer effektiva eller ens lika effektiva som innan. Det kräver stor disciplin att jobba på distans. Är inte helt säker på att alla klarat av det. Sämst har det varit för cheferna om man ska tro vissa rapporter. Det har varit tufft att hålla ihop arbetsgrupperna när man varit utspridda. Det ligger säkert en hel del i det. Det kräver bra och väl fungerande rutiner.
Nu är vårt företag inte särskilt drabbad av pandemin mer än rent socialt. IT-branschen verkar generellt ha klarat sig bra. Vi har sålt lika många Realsystem till och med sista juli i år som under 2019. Dock har jag en hel del vänner inom servicesektorn, såsom turist- och restaurangnäringen samt kulturarbetare inom musik, teater och idrott. Både som utövare och som arrangörer.
I dessa miljöer har det varit väldigt mycket tuffare. Där har inga digitala verktyg fungerat som ersättning. Visst, lite streamade konserter har växt fram och fotbollen är ju igång, men helt utan publik. Det är långt ifrån samma sak som att agera inför en dansande och sjungande folkmassa. Här pratar man nu om både kortsiktiga och långtgående risker för psykisk ohälsa. Konkurserna är redan många och det kommer bli fler om vi inte får igång hjulen snart. Favoritlunchhaket har plötsligt stängt, dit man gått varje dag och slängt käft med den trevliga personalen.
Vilket samhälle vi kommer tillbaka till när väl pandemin lämnat oss är idag svårt att veta. Många spekulerar om ett helt nytt sätt att leva och umgås, men jag är övertygad om att de flesta av oss längtar efter att ses över ett glas utan olika restriktioner hängande över oss. Att få jubla i en uppsluppen fotbollsklack, dansa framför scenen på en häftig konsert eller resa utomlands och umgås i glada vänners lag.
Att digitaliseringen gjort ett jätteskutt på grund av eller tack vare coronapandemin får räknas in under ”inget ont som inte har något gott med sig”, men, som sagt, de flesta av oss människor gillar ju att vara tillsammans.
Just nu skriker både min kropp och min själ att få besöka Stora Valla i Degerfors och se mitt kära rödvita lag ta stora steg mot allsvenskan eller att få uppleva en av många musikfestivaler som fanns inplanerade men som rann ut i sanden. Jag vet att du också har liknande önskningar. Det är nu bara att hålla sig till uppsatta mantran ”Håll ut och håll avstånd”. Hur tråkigt det än låter.
Björn Reimers
vd, Real Fastighetssystem
