”Det otänkbara kan faktiskt hända”

Familjebostäders säkerhetschef i Göteborg delar med sig av sina erfarenheter efter sommarens brandattacker mot bolagets medarbetare.

 Den 9 juni satte en man i 50-årsåldern eld på sex hem i en hämndaktion som främst riktade sig mot en granne och medarbetare på Familjebostäder i Göteborg. Mannen greps, erkände attackerna och rättegången i Göteborgs tingsrätt avslutades den 28 september. Domen kommer den 16 november.

Förvaltarforum har pratat med Robert Jademyr, säkerhetschef på det allmännyttiga bostadsbolagets i Göteborg, för att ta reda på hur brandattackerna har påverkat säkerhetsarbetet.

Robert Jademyr, säkerhetschef på Familjebostäder i Göteborg.

Ska man ha extern hjälp eller kan man försöka klara sånt här själv?
– Man måste ha extern hjälp och stöd, säger Robert Jademyr. Det är jätteviktigt att ha stöd och hjälp med observationer från utomstående som inte är del av den vardagliga organisationen i en sådan här situation. Vi har sådant stöd från säkerhetsföretaget som hjälper oss i vår vardag när vi jobbar med händelser och incidentrapportering.

Vilka är de viktigaste lärdomarna efter den 9 juni?
– Det viktigaste är att man har en tydlig organisation som beskriver vem som gör vad och vem som har ansvar för vad och att öva. Det är också viktigt att man har upparbetade samarbeten och kanaler att ta stöd av. Det kan vara affärshälsa, krisorganisationer eller säkerhetsföretag. En annan lärdom är att verkligen ta med alla möjliga händelser i sin risk- och sårbarhetsanalys, så att man identifierar när man kan behöva stöd.

Hur mycket stöd har Familjebostäder fått?
– Vi har tagit hjälp och stöd inom alla de här områdena. Vi har kontaktnät och vi hade en krisorganisation som har varit igång i samband med den här händelsen.

Har det som hände påverkat er inställning till vad ni måste gardera er mot?
– Ja, våra risk- och sårbarhetsanalyser får en annan dimension. Det är klart att man måste reflektera ännu mer över vad som kan hända. Det är det som riskanalyser går ut på. Det otänkbara kan faktiskt hända och då måste man försöka minimera de riskerna.

Har attackerna påverkat ert förebyggande säkerhetsarbete i övrigt?
– Nej, men vi har i krishanteringen hittat ett par punkter som vi kommer gå igenom för att se om något behöver justeras eller förändras. Det är viktigt när sånt här händer att inte slänga sig på och förändra saker med en gång.

– Hade vi identifierat att vi inte hade någonting på plats hade det påverkat mycket mer. Men vi har ju en digitalsäkerhetshandbok med rutiner, checklistor, kontaktlistor och ett incidentrapporteringssystem. Fast det ingår i uppföljningen att se om det har fungerat och där har vi hjälp av externa observatörer och de medarbetare som arbetade under händelsen.

Tror du att det inträffade kommer att förändra er krishantering?
– Det får vi se när vi får slutrapporter och annat och sätter oss ner och reflekterar. Då kan vi se vad som saknas och om det är något vi behöver utveckla eller så kommer vi fram till att det faktiskt är bra som det är.

Hur förbereder man sig inför sådana så här allvarliga incidenter?
– Vi har krisövningar i vår krisorganisation. Det kan vara en skrivbordsövning eller ett ”case” som dras. Före den här incidenten hade vi en skrivbordsövning och det var planerat en riktig övning senare under året, men tyvärr blev det ett skarpt läge innan dess. Nu får vi se om vi hinner med övningen – vi har en hel del saker att ta hand om. Vi har varit närvarande under rättegången, både vår personal och hyresgästerna som drabbades var där.

Hur fungerade krishanteringen under och efter den 9 juni?
– Jag vill inte säga vare sig bra eller dåligt. Vår krishantering har fungerat enligt vår krishandbok. Det är min bild. Sedan hade man kunnat göra mer eller mindre av vissa saker så klart, men jag tycker ändå att vi har försökt att hantera de frågor som kommit upp.

Är det något speciellt man ska tänka på i en krissituation?
– Det är viktigt att alla som berörs för sina loggböcker och dagböcker och att de är noga med det. Det är väldigt lätt att glömma saker och ting i den här stressen. Det gäller alla, framför allt de som är mitt i det, men även människor runtomkring blir påverkade mer än man tror.

– Loggböckerna är avgörande för uppföljningen när man ska se hur man har agerat och hanterat situationen. Efteråt är det alltid lätt att vara efterklok, men när du är i situationen har du ofta lite annorlunda syn på saker och ting än vad du har efteråt när du får facit.

Hur hanterade ni grannarnas oro?
– Vi var väldigt snabba att bjuda in till hyresgästmöten i det här fallet. Vi gör alltid så att vi bjuder in till hyresgästmöten när det händer något, till exempel en brand i området. Vi tror att det är viktigt att vi syns på plats och att man förstår att vi är närvarande. Vår närvaro skapar trygghet i våra boenden. I det här fallet blev personen gripen snabbt och då blev det lugnare, men vi informerade de närboende om var vi finns och hur de kan kontakta oss.

Vilken funktion har du som säkerhetschef?
– Jag är både säkerhetschef och distriktschef i Majorna och Hisingen. Säkerhetschefen hos oss är mer en stödjande funktion. Jag har egentligen inget ansvar, utan det har respektive chef för sin avdelning.

Hur fungerar ert rapporteringssystem när det gäller hot och våld?
– Vi har ett incidentsrapporteringssystem som vi använder för att rapportera in händelser, oj och aj. ”Oj” står för att det kunde gått illa och ”aj” står för att det gick illa. Där ska allt internt som sker rapporteras. Det kan vara alla möjliga saker, till exempel att någon är nära att krocka eller att någon ramlar. Systemet finns på en webbsida på intranätet där all information finns.

Har hot och våld blivit vanligare för era medarbetare?
– Jag har ingen statistik som visar det, men det räcker med en sån här händelse för att förstå att konsekvenserna när något sånt här sker kan bli förfärliga. Det som ändrats är att det pratas och diskuteras mer om det internt. Det är en viktig del att hantera, samtidigt måste vi säga att vi är ute och jobbar i våra hus och ska kunna känna oss trygga med det. Och det är min bild när man ser på vår medarbetarenkät att våra medarbetare känner sig trygga med det i dag.

Text: Mats Cato
mats.cato@forvaltarforum.se
Foto: Adam Ihse / TT