Handen på hjärtat, hur ofta har du varit på ett företag som anställd eller besökare där det snabbt slår dig att alla är en spegelbild av varandra. Jag har sett det många gånger, det man oftast tänker på är män som anställer män och att ledningsgrupper historiskt har bestått av män. Men det är det enkla svaret, det är betydligt mer subtilt än så.
Det finns sällan en uttalad policy men på något sätt tenderar grupper att bestå av människor som liknar varandra. Till utseende, åldersmässigt, ursprung osv. Jag har ofta funderat på varför man anställer en spegelbild av sig själv. Är det för att man är ängslig? Eller för att man har svårt att förstå hur andra kan passa in? Är det rent av fördomar? Jag är en hyfsat godtrogen person som inte vill tro på fördomar så jag tänker att andra orsaker ligger bakom. Kanske är det så enkelt att det är lättast att anställa någon man känner att man klickar med på alla plan, en bra person, nästan lika bra som sig själv.
Men missar man inte något viktigt då? En arbetsplats där människor som är olika varandra i kön, ålder och ursprung blir väl en mer dynamisk arbetsplats, inte sant? Ett bolag som satsar på att bara anställa unga förvaltare glömmer bort att vissa problem man stöter på kanske man bara kan ...
