Handen på hjärtat, hur ofta har du varit på ett företag som anställd eller besökare där det snabbt slår dig att alla är en spegelbild av varandra. Jag har sett det många gånger, det man oftast tänker på är män som anställer män och att ledningsgrupper historiskt har bestått av män. Men det är det enkla svaret, det är betydligt mer subtilt än så.
Det finns sällan en uttalad policy men på något sätt tenderar grupper att bestå av människor som liknar varandra. Till utseende, åldersmässigt, ursprung osv. Jag har ofta funderat på varför man anställer en spegelbild av sig själv. Är det för att man är ängslig? Eller för att man har svårt att förstå hur andra kan passa in? Är det rent av fördomar? Jag är en hyfsat godtrogen person som inte vill tro på fördomar så jag tänker att andra orsaker ligger bakom. Kanske är det så enkelt att det är lättast att anställa någon man känner att man klickar med på alla plan, en bra person, nästan lika bra som sig själv.
Men missar man inte något viktigt då? En arbetsplats där människor som är olika varandra i kön, ålder och ursprung blir väl en mer dynamisk arbetsplats, inte sant? Ett bolag som satsar på att bara anställa unga förvaltare glömmer bort att vissa problem man stöter på kanske man bara kan lösa genom erfarenheten från en äldre förvaltare. Om inte annat så kanske man löser problemet snabbare. Erfarenhet möter ungdom och framgång skapas. Skillnader kanske skapar friktion men framför allt skapar det dynamik. Varför är vi så rädda för friktionen om vi rent logiskt förstår att en heterogen grupp är bättre och kan omfamna en större bredd?
Inte minst vi som arbetar i fastighetsbranschen borde ju förstå det här, hyresgästerna vi möter är allt annat än homogena, de är i alla åldrar, från alla samhällsklasser, olika kön, olika ursprung, vi i fastighetsbranschen möter alla typer.
Om jag får önska mig en julklapp i år (önska får man ju) så skulle det vara att alla som rekryterar tänker till, vågar släppa greppet om sargen och säga åt sina rekryteringsföretag att programmera om algoritmerna (eller helst slänga ut dom) och se vad som händer. Titta inte på vilket årtal den sökande är född, fastna inte för att det måste vara ett visst kön och framför allt var nyfiken på det annorlunda efternamnet.
Det här är i första hand en krönika med mina egna personliga reflektioner men förstås kan jag inte låta bli att berätta att vi på Förvaltarforum har skapat en rekryteringsportal som helt bortser från kön, ålder och ursprung. Ta chansen att under julledigheten undersöka JobbMatch. Vi tror vi är först i Sverige med att skapa en rekryteringsportal där bara kompetens, utbildning och erfarenhet värderas.
Till sist önskar jag alla en skön god jul och med förhoppning om att vi ses den 2 februari på Waterfront för Framtidens Förvaltare!
Text: Thomas Hallberg
thomas.hallberg@forvaltarforum.se
