Vi hittar ibland farligt avfall som dumpats vid våra fastigheter, både utomhus och i trapphusen. Det är allt från batterier, flaskor med okänd vätska till lustgasbehållare. Vilka regler ska vi ta hänsyn till, så att vi tar hand om det på rätt sätt?
Frågan om farligt avfall är komplex. Farligt avfall regleras i avfallsförordningen, men ibland kan ett farligt avfall också vara ett farligt gods, då är det MSB:s föreskrifter om transport av farligt gods som måste följas.
Observera att det finns krav på anmälan eller tillstånd för transport av farligt avfall om ni kör i egen regi. Anmälan räcker om ni kör max 100 liter/kg per år, tillstånd krävs om ni överstiger mängden 100 liter/kg per år. Ansökan gör ni hos länsstyrelsen.
Dumpat farligt avfall
Sveriges Allmännyttan anser att dumpat farligt avfall som hittas vid rondering inom en fastighet (till exempel på bostadsgårdar, vid rensning av förråd i vind och källare, i cykelrum och i miljörum) kan antas komma från hushåll.
Det dumpade farliga avfallet som antas komma från hushåll kan läggas i hyresgästernas miljörum om sådan sortering tillhandahålls av fastighetsägaren, till exempel batterier, ljuskällor eller elektriska apparater. Saknas den fraktionen i bostadshyresgästernas miljörum kan fastighetsägaren samla det i till exempel företagets miljörum. Dock får inte farligt avfall från hushåll blandas med farligt avfall från verksamheter – det ska hållas åtskilt från varandra.
När en borttransport beställs ska det anges att det är farligt avfall från hushåll. För farligt avfall från hushåll behöver inget transportdokument upprättas, ingen anteckning behöver göras och inte heller någon rapportering till Naturvårdsverket.
Okänt innehåll – farligt avfall eller inte?
Hittar man en PET-flaska med okänt innehåll, måste prover för att bedöma innehållet tas av en sakkunnig person, så att avfallet kan tas omhand på rätt sätt. Om vätskan visar sig vara bensin, vet man att det är ett farligt avfall och dessutom ett farligt gods.
Lustgasbehållare är farligt gods
Det har blivit allt vanligare att hitta lustgasbehållare på bostadsgårdar. Trycksatta behållare, gasflaskor, är både ett farligt avfall och ett farligt gods, även om de är tomma. Då måste reglerna i MSB:s ADR följas. Det är föreskrifter om transport av farligt gods.
Ett undantag för huvudverksamhet finns i ADR. Det gör det möjligt för er att köra de upphittade lustgasbehållarna till ert miljörum. Däremot finns det särskilda krav för hantering, förpackning, märkning med mera i samband med att borttransport från er verksamhet.
Därför behöver ni ADR-utbildning i företaget och då kan det räcka med den så kallade 1.3 utbildningen för farligt gods.
Svaret fyller lagens syfte
Detta svar bygger på Sveriges Allmännytta vägledning för rapportering av farligt avfall som är anpassad efter ett bostadsföretags verksamhet.
Sveriges Allmännytta har försökt hitta tolkningar av hur regelverket ska tillämpas så att lagens syfte uppfylls men också så att det ger rimlig arbetsbörda för bostadsföretagen.
Det är dock alltid tillsynsmyndigheten, miljökontoret i den kommun som bostadsföretaget finns, som avgör vad som gäller. Tillsynsmyndigheten kan ha en annan tolkning av regelverket.
Patrizia Finessi
Miljöexpert på Sveriges Allmännytta
Farligt avfall – grundläggande principer
Enligt avfallsförordningen är det den verksamhet som ger upphov till det farliga avfallet, avfallsproducenten, som har anteckningsskyldighet, ska upprätta ett transportdokument och ska rapportera mängderna farligt avfallet till Naturvårdsverkets avfallsregister i samband med att det farliga avfallet ska transporteras bort från verksamheten.
Tänk på att farligt avfall från olika avfallsproducenter inte får blandas med varandra:
- Farligt avfall från verksamheter får inte blandas med farligt avfall från hushåll
- Farligt avfall från olika verksamheter får inte blandas med varandra
Kommer avfallet från hushåll finns ingen anteckningsskyldighet och det farliga avfallet behöver således inte rapporteras in till Naturvårdsverket.
