Risken: att området anses bortglömt

Analyser av polisens arbetssätt i utsatta områden kan tjäna som vägledning för fastighetsägare, menar Johan Braw i sin debattartikel. Det finns risker med att arbeta repressivt – men också risker med att inte göra det.

Jag vågar påstå: Både polis och fastighetsägare eftersträvar att få de boendes tillit, inte minst i utsatta områden.

Det görs ganska mycket kvalificerade analyser om polisens arbetssätt i utsatta områden, men betydligt mindre om fastighetsägares. Det skrivs visserligen en hel del om vad fastighetsägare gör, men djupare resonemang förs inte i offentligheten, uppriktigt sagt inte heller av fastighetsägarna själva.

Eftersom det nu görs en del mer djupgående analyser när det gäller polisens arbete, kommer jag i den här texten att resonera om en slutsats om polisens arbetssätt i utsatta områden som kan ge vägledning även för fastighetsägare.

Risk att laglydiga utsätts
I BRÅ:s rapport 2018:6 Relationen till rättsväsendet i utsatta områden framgår bland annat följande: ”Sammantaget visar resultaten på hur svårt det kan vara för polisen att bygga förtroende i områdena. Vissa boende ser bristande effektivitet som ett utslag av slapphänthet och önskar hårdare tag mot kriminella. Repressivt arbete riskerar å andra sidan att spilla över på laglydiga boende, särskilt yngre män, vilket skadar deras förtroende för polisen. Polisen har således en svår uppgift att vara effektiv, utan att skada förtroendet hos oskyldiga som upplever att de kontrolleras på felaktiga grunder. Dessutom finns en uppenbar risk att boende tolkar ineffektivitet och andra problem som ett kvitto på att deras områden är bortglömda eller satta på undantag.”

Fastighetsägare behöver överväga risken för minskat förtroende
Kan fastighetsägare med bostadshyresrätter avstå från att vara repressiva mot dem som inte upprätthåller ordning, sundhet och gott skick? (Detta är ju kravet på hyresgästen i 12 kap jordabalken.)

Ja, naturligtvis kan fastighetsägaren det – och jag dristar mig till att säga att så också sker.

Finns det risker med att fastighetsägare inte är repressiva mot dem som inte upprätthåller ordning, sundhet och gott skick? Ja, med det som vi jurister kallar en analogivis slutsats: det finns en uppenbar risk att boende tolkar detta som ett kvitto på att deras områden är bortglömda eller satta på undantag.

Det finns förmodligen skäl till att fastighetsägare avstår från att vara repressiva. Men dessa skäl behöver alltså vägas mot den uppenbara risken att andra boende tar detta som tecken på att deras område är bortglömt eller satt på undantag.

Ett konkret exempel:
Den hyresgäst som ställer en soffa nere i en källargång utsätter hyresgästerna för livsfara (soffa som brinner är dödlig och kan dessutom blockera utrymning), men innebär också helt onödigt och tidskrävande merarbete för fastighetsägaren. Fem hyresgästers soffor i en källargång, andra möbler, skräp: därtill kvitto på att området är bortglömt eller satt på undantag.

Sannolik invändning 1: ja, men vi är ju ingen myndighet, det är myndigheter som ska vara repressiva.

Sannolik invändning 2: om vi som fastighetsägare är repressiva, riskerar vi att förlora våra goda kontakter med hyresgästerna.

Jag håller till begränsad del med om invändning 2, och kan därtill lägga till risken för att fastighetsägaren likt en byggnadsnämnd används som verktyg i grann-konflikter.

Att vara eller att inte vara repressiv, det är frågan
Det jag alltså vill förmedla med den här texten är detta: ja, alternativet att som fastighetsägare vara repressiv mot dem som inte upprätthåller ordning, sundhet och gott skick (i detta inbegriper jag en del kriminalitet) har vissa potentiella risker och kan också diskuteras principiellt – men alternativet att inte vara repressiv kan av hyresgäster tolkas – detta är en uppenbar risk – som ett kvitto på att deras områden är bortglömda eller satta på undantag. (Jag menar att det också finns andra företagsekonomiska och samhälleliga risker.)

De långsiktiga konsekvenserna av denna risk bör diskuteras mer i fastighetsbranschen.

Johan Braw
Konsult och tidigare vd för Sölvesborgshem och Hem1 Sydost AB

Repressivt arbete

Repression (av lat. repri’mere, ”trycka tillbaka”), används i juridiskt språkbruk för att beteckna sådana åtgärder som innefattar ett ingripande mot ett ont som redan inträffat och ställs därvid i motsättning till sådana åtgärder som äger rum innan detta onda inträffat, för att förebygga detsamma, exempelvis brottsprevention.
Källa: Wikipedia

Inköpsportal - tipsa oss

Inköpsportal - ansökan
Logotyp, minst 200 pixlar bred *
Maximal filstorlek: 209.72 MB
Bild, minst 540 pixlar bred *
Maximal filstorlek: 209.72 MB
Kontaktspersonsbild, minst 200 pixlar bred *
Maximal filstorlek: 209.72 MB

Inköpsportal - tipsa en kollega