”Vi måste bygga mindre nytt – hellre renovera, bygga om och bygga på!”

Anette Sand, vd på Stockholmshem, tar till orda om branschens utmaningar och skräder inte orden. Hon berättar även om att vara kvinna i en mansdominerad värld, sitt miljöengagemang och hon liknar sitt jobb som chef med att rida dressyr.

Anette Sand, vd på Stockholmhem är uppvuxen i Stockholm och har bott på Söder eller söder om Söder genom alla år. Som liten ville hon bli arkitekt, som sin far – eller chef.

Hon blev visserligen inte arkitekt men har arbetat i fastighetsbranschen hela sitt liv och chef, det blev hon.

Hon studerade teknisk linje på gymnasiet och arbetade till en början som projektör på arkitektkontor. Meningen var att hon skulle studera till arkitekt men det blev fastighetsekonomi, juridik och andra kurser parallellt med arbetet som projektör.

– Jag har bara jobbat inom fastighetsbranschen, säger hon. Som förvaltare, projektör, byggprojektledare och mitt första chefsjobb fick jag tidigt. Men jag har arbetat på många olika nivåer.

Vänder röda siffror till svarta
Hon var blott 39 år när hon blev hon vd på ett bostadsbolag. Sedan dess har hon haft flera välmeriterade vd-positioner; på bland andra Wallenstam Stockholm, Sigtunahem och Familjebostäder innan hon kom till Stockholmshem 2018.

Vad är det rekryterna har värdesatt hos henne, tror hon?

– De ser att jag är drivande, jobbar med att förbättra och utveckla och kan vända röda siffror till svarta, säger Anette Sand och berättar att drivet är hon född med och att hon alltid har ett högt tempo och är mål- och resultatinriktad.

”Jag är otålig”
Hennes snabba tempo har ibland satt hennes roll som chef på prov. De misstag hon har gjort i karriären har handlat om att hon inte har varit tillräckligt tydlig eller gått för snabbt fram.

– Jag är otålig. Ibland har jag missat att få med mig medarbetare och då har de har blivit motarbetare istället. Det har ofta varit övergående men arbetet har tagit längre tid. Genvägar är ofta senvägar.

Med åren har hon gjort färre misstag säger hon och hon har insett att receptet på att vara en bra ledare är att ta det lite lugnare och det bästa är att lyssna på andra. De som har öronen mot rälsen, som hon uttrycker det.

Rida dressyr liknar chefsjobbet
Sitt eget lugn hittar hon genom att rida dressyr. På hästryggen hittar hon kraft och återhämtning. När hon rider är hon helt bortkopplad från allt och måste vara ”superkoncentrerad i kroppen och huvudet”.

– Jag gillar att rida dressyr. Jag koncentrerar mig på att med små hjälpmedel kunna åstadkomma så mycket som möjligt. Det är bra att träna på, om man är vd. Jag rider nu en häst som väger 700 kilo. Han är stor och kraftfull. Bara genom att trycka lätt eller luta mig lite kan få honom att göra olika saker, det är en häftig känsla.

På frågan om hon drar en parallell mellan dressyr och chefskap svarar hon ”Absolut”.

– Tydlig, konsekvent, vänlig och förtroendegivande måste man vara, annars sätter sig hästen på bakhasorna – och det gör människor med! Om jag är för snabb eller för otålig eller gör en för stor åtgärd då blir hästen irriterad, precis som medarbetarna, säger Anette och skrattar.

– Man skulle önska att jag kunde vara så tydlig och konsekvent och vänlig i mitt arbete som chef. Ibland är jag det, men ibland lyckas jag inte – precis som när jag rider.

Ensam kvinna i mansdominerad bransch
Sitt första chefsjobb fick hon som blott 29 år. Då var hon ganska ensam som kvinna i en totalt mansdominerad bransch.

Några kvinnliga förebilder fanns inte i branschen men hon inspirerades av sin mamma och sin mormor, som båda var självständiga, starka kvinnor.

En chefsförebild nämner Anette som särskilt betydelsefull. Gillis Edholm var chef på Svenska Bostäder. Han behandlade Anette exakt likadant som han behandlade männen. Han hade sex enheter under sig, Anette var en av enhetscheferna och Gillis var rak och tydlig.

– Han sa ”Va fan har du inte levererat för?”. Jag trivdes bra med det. Man glömde bort att jag var ensam kvinna i gruppen. Han hade en blick framåt – att vi gör det tillsammans. Han fick oss sex underställda chefer att hjälpa varandra och vi fick fin gemenskap. Jag försöker nu göra samma sak – att få olika enheter och avdelningar att bli ett gemensamt bolag. Det är ingen tävling mellan avdelningarna, vi stöttar varandra.

Positivt självförtroende
Under samtalet utstrålar Anette Sand ett självklart självförtroende som inte genomsyras av något behov av att hävda sig själv. Hon säger att det krävs ett positivt självförtroende för att våga kliva fram och vara en bra chef.

– Man är lugn och trygg i sig själv och vågar erkänna när man har haft fel. Att man kan backa utan att tappa ansiktet och man behöver inte ha rätt i alla sammanhang.

Sin trygga självkänsla tackar hon sin familj och uppväxt för, men även det faktum att hon dansade balett och spelade teater, under hela tiden ända fram tills hon var i 30-årsåldern. Parallellt med sitt arbete i fastighetsbranschen.

– Jag har stått på scen flera gånger i veckan från att jag var tre år gammal. Jag är inte rädd för att göra fel. Då får man be om ursäkt och rätta till det man gjort. Det är inte så konstigt.

Branschens brister
Det hon däremot tycker är fel, och här sticker hon ut hakan, är hur prisbilden i byggbranschen ser ut.

– Byggentreprenörernas prissättning ökar tre-fem gånger mer än inflationen, men kvaliteten blir bara sämre. Det finns ingen konkurrens i Sverige med tre-fyra stora bolag. De politiska målen från stat, region och kommun bestämmer att det ska byggas och då byggs det och vi betalar.

– Bland de som bygger bostadsrätter och villor finns en önskan att alltid bygga lagom mycket så att det råder lite bostadsbrist, för att hålla uppe priserna. Eftersom slutkunden idag har pengar så kan man betala dyrt för att låta bygga hus, för man alltid får ut det av slutkunden.

Anette Sand säger att det är en svårlöst utmaning för branschen, där man även måste hantera miljö- och klimatfrågan.

– Det är en enorm utmaning. Vi måste öka konkurrenskraften, få ner priserna och bygga smartare och samtidigt minska klimatavtrycken.

Konvertera och samnyttja lokaler
Hennes lösning är att bygga mindre nytt; hellre renovera, bygga om och bygga på, istället för att ta ny mark i anspråk.

Dessutom talar hon varmt om konvertering av befintliga byggnader. Att kontor eller andra lokaler kan bli bostäder.

Även att vi borde samnyttja fler lokaler, genom att kontorsbyggnader och skolar ska kunna öppnas upp till föreningar på helger och somrar, när skolorna står tomma.

– När jag var barn använde vi skollokalerna för dansen och teatern. Nu är skolorna igenbommade och låsta. Det måste vi ändra på. Genom ny teknik med scanning kan man hålla koll på vilka som finns i lokalerna.

Hon berättar att Stockholmshem försöker hitta nya former av samnyttjande av lokaler genom samarbeten med skolor och andra aktörer. På samma sätt tycker hon att delningsekonomi med bilar och cyklar är intressant för framtiden, det arbetar Stockholmshem också med.

Gällande klimatavtrycket funderar även det egna fastighetsbolaget på hur man ska kunna bygga mer med trä eller återvunnet material i framtiden – för att slippa använda nytt jungfruligt material.

Återväxt av nya medarbetare
Ytterligare en utmaning för förvaltarbranschen är hur man ska klara återväxten av medarbetare, enligt Anette Sand. När hon berättar för yngre människor att hon jobbar inom fastighetsförvaltning tror de att hon är mäklare och det står högt i kurs hos unga. För att få branschen att attrahera yngre arbetskraft gäller det att synas, säger Anette.

– Vi kan göra mycket mer pressreleaser, synas i tv och i debattartiklar, visa på innovationer och nätverka där unga människor finns, till exempel på KTH. Många vet inte ens om att det finns en så här kul bransch att jobba i.

Vad är det hon själv tycker är roligt med branschen?

– Alla har ett förhållande till byggnader, arkitektur och stadsplanering. Och det finns en bredd i vad man kan arbeta med inom området; ekonomi, juridik, med människor, arkitektur och teknik.

– Dessutom är det en kombination av mjukt och hårt. Det hårda är teknik, byggnader, ekonomi, att bygga stad och hålla det lönsamt. Det mjuka är att det kan vara en miljö som upplevs trygg och behaglig för de boende. Det är också att se till att de som jobbar i bolaget mår bra, att se dem utvecklas och ta kliv i sin egen karriär.

Två saker hon är nöjd med
På frågan om vad som har gjort henne nöjd i hennes karriär säger hon att det är två saker. Dels att hon i företag har lyckats öka nivån för nöjda kunder, nöjda medarbetare och ökat resultatet. Då har hon känt att hon har gjort något bra.

Men hon vill inte ge något konkret exempel, för då tycker hon att det är som att hon skryter.

– Jag känner mig stolt och glad inuti – och nöjd av att jag har åstadkommit något bra, säger hon blygsamt.

Det andra som hon är nöjd med är att hon har arbetat aktivt med miljö- och klimatfrågan i 20 år. Från början handlade det om att undvika gifter i förvaltning och skötsel. Nu är det klimatsamarbeten som hon vurmar för.

Till exempel ingår Stockholmshem i ett samarbete med Stockholm Exergi och flera andra stora fastighetsbolag för att minska koldioxidutsläpp med fjärrvärmen. Projektet går ut på att bolagen ska minimera effekttoppar så att energibolaget ska slippa tända reservresurser som innebär eldning med kol och olja.

– Som enskilt bolag ska man göra det man kan, men samarbeten är framtiden – för att kunna göra de större sakerna! Man ska göra de tusen små och de tio stora för att det ska bli någon skillnad.

På frågan vad hon gör i framtiden säger hon att hon inte tänker på vart hon ska personligen, hon tänker mer på vart bolaget är på väg. Hon engagerar sig helhjärtat i Stockholmshem och dess framtid.

– Jag vet att jag närmar mig 65 – men lite energi har jag kvar, skrattar Anette till svar.

Text: Marit Engstedt
marit.engstedt@forvaltarforum.se