När det kommer till att summera 2020 var min förhoppning i våras att det skulle kunna bli i termer av ”ett före” och ”ett efter”. Snubbla över något protokoll som skrevs i februari och förundras över i vilken förhistorisk tid de aktiviteterna någonsin hade relevans. Minnas förtvivlan men också hylla förmåga och förstånd. Mellan före och efter finns i normalfall bara medel för att nå mål. En snabb mellanperiod följt av förnumstiga efterkloka efterord. För att sätta punkt. Vända blad. Kick-offa igen.
Men vad hände nu? Fast i en mellanakt, ett kontinuum utan slut?
Att inte ha en tydlig målgång eller att kunna kalkylera med givna förutsättningar ger en lång sträcka i okänd terräng. Det har krävt, och kräver dagligen, att vi synkar våra kompasser. Det har krävt delmål – och mellanmål – för energi att ta sig framåt. Att jobba med omställning. Och med inställning. Vara kreativ under press. Fixa saker tillsammans. Accelerera utveckling i en värld som håller andan.
Vi kommer inte få ett före och ett efter i en tidslinje. Före, mellan och efter existerar istället i ett samtida nu. 2020 är året då före kan sammanfattas i det essentiella i att vara förebild. Mellan blev den nya verkligheten att prövas i. Och eftertanke krävs varje dag istället för i efterhand.
Det brukar sägas att det är lätt att vara efterklok. Att efterorden kan skrivas efter sista kapitlet. Men kanske är lärdomen att inte sträva efter det som är bortom och förbi, utan det som är här och nu.
Snart är det dags för mellandagar – en mellanakt i mellanperioden. Och sen är vi på det igen, med många små delmål fram till påska.
Frida Palmgren
Frida Palmgren är vd för Fasticons utbildningsbolag BFAB och STF Ingenjörsutbildning och en återkommande krönikör hos Förvaltarforum.