Vad ska entreprenören ersätta vid ”dolda fel”?

HD reder ut i beslut av den 17 juli 2018 (Ö 4965-17), angående entreprenörens ersättningsskyldighet för åtkomst- och återställandekostnader.

I byggbranschens standardavtal, AB 04 och ABT 06, fördelar kapitel 5 ansvaret för fel och skador mellan beställare och entreprenör. Fel är definierade som en avvikelse som innebär att en del av en entreprenad inte utförts alls eller inte utförts på kontraktsenligt sätt, men det saknas tyvärr en avtalad definition på vad som utgör en skada.

Många entreprenader upphandlas som delade entreprenader, det vill säga beställaren har flera avtalsparter på plats samtidigt som utför arbete parallellt, vilket självklart försvårar bedömningen av vad som är fel, vad som är en följdskada och vem av de olika avtalsparterna som bär ansvar för felet eller skadan.

Ett klassiskt exempel är självklart badrumsentreprenaden, både inom nyproduktion eller enstaka rot-projekt, där olika entreprenörer; rörmokare, plattsättare, elektriker, snickare med flera ska samsas om tiden och utrymmet. Det blir onekligen bekymmersamt att reda ut vem som är mest skyldig till ett fel eller en skada som uppstår.

Om till exempel tätskiktet visar sig inte fungera eller rördragningen blivit felaktigt utförd måste demontering och sedan återmontering av andra entreprenörers i sig felfria prestationer ske för att kunna utföra felavhjälpande. Både besvären, rollfördelningen och kostnadsansvaret ställs på sin spets – vem ska betala för alltsammans?

Den 17 juli 2018 kom Högsta Domstolen (HD) med ett beslut som förhoppningsvis kan minska friktionen och räta ut en del frågetecken framöver.

Bakgrunden i målet
Beställaren hade handlat upp en delad entreprenad för vilken ABT 94 gällde.

Under garantitiden framträdde problem med avloppen och vid särskild besiktning bedömde besiktningsmannen att det förelåg fel som entreprenören svarade för.

Entreprenören bestred att fel förelåg men medgav avhjälpande, men med kravet att beställaren beredde åtkomst till de i byggnadernas golv ingjutna rörledningarna. Entreprenörens entreprenad var själva rören. För att komma åt rören var det alltså tvunget att göra ingrepp i andra delar av byggnaden som inte omfattades av entreprenörens entreprenad.

Beställaren lät utföra åtkomstarbeten samt även nödvändiga återställningsarbeten efter felavhjälpanden av rörledningarna. Beställaren hade uppfattningen att det inom entreprenörens felansvar även låg ansvar för åtkomstarbeten och återställandet och krävde entreprenören på ersättning och menade att det var avhjälpandekostnader som entreprenören ska ersätta.

Entreprenören bestred och menade att kostnaderna var att betrakta som en skada. I sådana fall ska 5 kap 14 § ABT 94 (5 kap 11 § i AB 04 respektive ABT 06) tillämpas som innehåller begränsningar i rätten till skadestånd. Skulle åtkomst- och återställande definieras som en skada åligger det inte entreprenören att utföra åtkomst- och återställandearbeten och dessutom kan beställaren i sådana fall maximalt erhålla ersättning för aktuellt arbete med max 15 procent beräknat på kontraktssumman (om det inte finns en ansvarsförsäkring).

HD ställdes inför följande fråga:
”Är entreprenören skyldig att ersätta beställaren för kostnader avseende åtkomst till ledningarna och återställning efter utförda avhjälpandearbeten i rörentreprenaden fullt ut eller är ersättningsskyldigheten begränsad till 15 procent av kontraktssumman, som följer av 5 kap 14 § ABT 94?

Parterna var överens om att HD skulle pröva frågan under premisserna att fel har förelegat i av entreprenören utfört arbete och att denne har en skyldighet att avhjälpa.

HD inledde med att gå igenom bland annat entreprenörens rättighet och skyldighet att avhjälpa fel på egen bekostnad och understryker att det är mildare/enklare/billigare att låta entreprenören avhjälpa själv och på egen bekostnad. HD påpekade att entreprenörens skyldighet enligt ordalydelsen i 7 kap 25 § ABT 94 avser endast felet, det vill säga det icke-kontraktsenliga utförandet (detsamma gäller 5 kap 17 § AB 04 och ABT 06, vilket överensstämmer i sak med 20 § konsumenttjänstlagen och 34 § köplagen), men att vad som ska omfattas av avhjälpandeskyldigheten inte klart framgår av standardavtalet.

HD slår sedan fast att det är entreprenören som ska svara för lokaliserings- och återställandekostnader; ett avhjälpande ska, såvitt kan förstås som huvudregel, komma till stånd utan kostnader för beställaren.

HD kompletterar sin inställning genom att påpeka att entreprenören kan till exempel begära förbesiktning, det vill säga att rören besiktigas innan tätskikt anläggs. I sådant fall finns en möjlighet att upptäcka felen tidigt och avhjälpandet blir inte alls lika kostsamt.

HD fortsätter därefter med att slå fast att entreprenörens skyldighet avseende kostnader för åtkomst- och återställande enbart hänför sig till om detta är förutsebart för entreprenören och en risk som entreprenören kunnat räkna med. HD påpekar också att kostnader och åtgärder ska ha ett direkt och nödvändigt samband med avhjälpandet och att kostnader som oavsett skulle ha drabbat beställaren inte behöver ersättas.

Avslutningsvis konstaterar HD att beställarens anspråk på kostnadstäckning följer av 7 kap 25 § ABT 94 och är inte att se som en skada, jämlikt 5 kap 14 §, och inte heller underkastat den begränsningen.

Domen är läsvärd och pedagogisk och sammanfattningsvis kan konstateras att avhjälpandeskyldigheten förefaller långtgående och kan vara väldigt betungande och sträng, men då vissa punkter i domen är något luddigare så kommer detta säkerligen ge upphov till diskussioner när praktiken/verkligheten tar över och pengarna ska slutförhandlas/fördelas i byggboden.

Ola Thored

Ola Thored är advokat på Landahl Advokatbyrå. Ola har många års erfarenhet av byggjuridik, fel i entreprenader, skador samt försäkringsfrågor i anslutning till detta. Verksamhetsområden: bostads- och föreningsrätt, entreprenad- och konsulträtt, kommersiell hyresrätt, skadeståndsrätt och försäkringsärenden.